This is a description of the strictures that human cognition in general that has its basis in two postulates of Hägerström’s. First, that knowledge, reality, and existence have one common point of origin, namely spatio-temporal reality; and second, that these three concepts are related to one another in a logically determinate manner. Consequently, the same relationships should hold for human cognition in the restricted meaning of the word as well, whereby scientific knowledge in all probability ought to be governed by the same parsimonious strictures. a ca l l f o r s c i e n t i f i c p u r i t y 143 2:o. Experience of that which exists in time and space is the foundation of knowledge. For that time and that space, which invariably is presupposed at the supposition of human consciousness, acquires its content from experience alone. 3:o. Only that thinking, which emanates from that which is provided in the aforementioned experience provides knowledge. That is, it is only a direct investigation of that manner in which the empirical material’s various elements relate to one another that guarantees truth. It is only on the basis of the conceived’s own characteristics that the truth of a judgment can be determined.A ‘truth’ that can only be asserted through our own attitude towards the object over which the ostensibly ‘true’ judgment is passed, for example, one that is only valid in relationship to an evaluating subject, is an absurdity.”316 316 Hägerström, “‘Ein Stein ...’”. My translation. Swedish:“1:o. Man kan icke ha kunskap om, vad som faller utanför rum och tid. Såvitt man förutsätter mänskligt medvetande, utan vilken förutsättning det blir meningslöst att undersöka något som helst, antar man också tid och rum.Ty människor lära dock existera blott i tid och rum. Men då kan icke heller någon andlig eller evig verklighet tänkas. Den skulle då finnas tillsammans med den i tid och rum givna verkligheten. Men då den skulle vara upphöjd över tid och rum, kan den icke stå i något som helst förhållande till sådan verklighet. 2:o. Erfarenheten av det i tid och rum givna är grundval för kunskapen.Ty den tid och det rum, som alltid förutsättas vid antagandet av mänskligt medvetande, ha sitt innehåll allenast från erfarenheten. 3:o. Endast det tänkande, som utgår från det i den nämnda erfarenheten givna, skänker kunskap. D.v.s. blott en direkt undersökning av det sätt varpå erfarenhetsmaterialets olika momenter stå tillsammans med varandra, kan garantera sanning.Av det tänktas egen karaktär är sanningen av ett omdöme därom allena bestämd. En ‘sanning’, som vore att hävda blott genom vår egen inställning till det föremål, om vilket det förment sanna omdömet fälles, t.ex. en sådan, som gällande blott i förhållande till ett värderande subjekt, är en absurditet.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=