högre dimension. För denna kunskapsväg tvingas emellertid filosofen att betala ett högt pris: Visserligen förefaller den induktiva metoden utgöra den enda vägen till utveckling av den vetenskapliga kunskapen. Endast på detta sätt kan det mänskliga förnuftet befria sig från det olidliga trycket av den empririska kunskapens mångfald. Härigenom undanröjs nämligen alla konkurrerande kunskapsgrunder till förmån för väsensenhetens krav på kunskapsteoretisk hegemoni. Men för att uppnå detta framsteg tvingas vetenskapsmannen att retirera också inom sitt eget område. Drivs abstraktionen till sin yttersta spets, kvarstår till slut enbart enheten i sig. Induktionen utgör i grund och botten ett slags intellektuell striptease: Lager efter lager av tids- och rumsliga egenskaper skalas av kunskapsobjektet tills endast väsendenas väsende, det rena varat, återstår. Inte ens den till synes ogenomträngliga barriären mellan sinnlig och osinnlig kunskap kan således skydda den stora massan av väsenden från denna nedbrytningsprocess. Väsensmetafysikerns bearbetning av erfarenhetskunskapen är, enligt Stahl, ytterst en destruktiv process; alla naturliga enheter - det kunskapsteoretiskt särskilda - uppfattas som främmande, ovetenskapliga och potentiellt hotfulla. Genom abstraktionen pulveriseras bokstavligen dessa relativa enheter till atomer - allt för att garantera den absoluta väsensenhetens maktställning inom vetenskapen. Kirchmanns dom över rättsvetenskapen, “sie will den Gegenstand nur begreifen und sie zerdrückt ihn”, förefaller i denna kontext vara fullkomligt berättigad.Väsensmetafysikerns sätt, att genom abstraktion förvandla erfarenhetskunskapens tidsoch rumsliga enheter till ren, indifferent mångfald, ska dock inte uppfattas som ett uttryck för kunskapsteoretisk skepsis; induktionen utgör bara ett förstadium till den egentliga vetenskapliga d e l 1 82 “Auf solchemWege muß man zuletzt bei jenem Einfachen, der allgemeinen Substanz anlangen. Es ist, wenn man ihn vollendet, der Gang rückwärts, den das philosophische System vorwärts zu machen strebt.”162 162 Stahl, a a, bd.i, s.53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=