Det särskilda utgör visserligen ett oundgängligt element i den vetenskapliga metodläran, men det saknar samtidigt egentlig realitet. I ontologisk mening existerar nämligen, enligt denna kunskapsteoretiska ansats, inga mellanformer; ett föremål hör antingen till väsensordningen, eller till den fysiska världens kontinuum av tid och rum.Väsendets behov att uttrycka sig i sinnlig form kan därför endast motiveras av detta uttrycks pedagogiska värde. Det särskilda utgör således ett medel för det vetenskapliga kunskapssökandet, men inte dess mål, ty syftet med vetenskaplig verksamhet är och förblir att vinna insikt i tingens inre. Uttrycket för ett föremåls utbytbarhet - att det regelmässigt vägs,mäts och räknas - får följaktligen inte förväxlas med uttryckets grund. Rättsvetenskapsmannens intresse gäller inte dessa yttre handlingssätt i och för sig. Det är endast de fall, då mätandet, räknandet och vägandet ger uttryck för försträckningsobjektets väsensegenskaper, som kan utgöra en möjlig kunskapsväg till en aspekt av rättens natur. När juristen slutligen vunnit insikt i försträckningsföremålets väsensegenskaper, har också dessa fall förlorat sin vetenskapliga betydelse.Väsensmetafysikern har nått sitt mål och kan därefter, med gott samvete, glömma den väg som fört honom dithän. I brist på bättre alternativ tvingas vetenskapsmannen att förlita sig på sina sinnen och därmed på det särskilda i kunskapsteorin, för att finna en väg in i väsensvärlden. Men så snart detta mål är uppfyllt, borde sålunda det särskilda i kunskapen stilla och utan motstånd dö bort. Den jurist som lyckades konstruera en uttömmande katalog över res fungibiles och res non fungibiles skulle aldrig mer behöva spilla tid på att studera parternas sätt att hantera olika föremål på marknaden. Enbart med hjälp av dessa kolumner skulle han vara i stånd att med vetenskaplig säkerhet och utan att lämna sin kammare härleda de naturrättsliga rättsföljderna. Vetenskapsmännen i denna kunskapsteoriska tradition föreföll emellertid inte lita på att väsenskunskapen av egen kraft skulle förmå konkurrera ut den kvalitativt underlägsna erfarenhetskunskapen. För att försäkra sig om att parternas handlingssätt i synd e l 1 80
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=