gränsade - det särskilda - för, som Stahl uttrycker detta,“Zeit und Raum sind ... unwahr, weil sie eben die Formen derVeränderung sind.”158 Det kunskapsteoretiskt särskilda, som i Kants Streit der Fakultätenframträder i uttryck som“natürlichen Zwecken”159 eller “durch Neigung bestimmenden Bewegursachen”160, orsakade också väsensmetafysikernas missnöje med objektsvärldens fysiska uppenbarelseform. Inte heller den kopernikanska vändningen i filosofin undanröjde, eller hade för den delen avsikten att undanröja den grundläggande motsättningen mellan den transcendentalfilosofiska vetenskapligheten och det i tid och rum begränsade. Argumentet - att fungibla ting endast i allmänhet ger upphov till det sätt på vilket de behandlas - innebär nämligen ytterst ett erkännande av uttryckets relativa självständighet. Fysiska föremål, fenomen och handlingar kan inte längre uppfattas såsom rena följder av väsensenhetens verkningskraft. De har en egen karaktär, som skiljer dem från såväl väsensvärldens över tid och rum stående enhetlighet som den rena mångfaldens kaos. I uttrycket förenas enhet och mångfald. Därmed har en - om än relativ - enhet uppstått som i praktiken hotar att konkurrera ut väsensenheten såsom kunskapsgrund. Genom antagandet att den sinnliga världen till sin beskaffenhet inte endast är principiellt motsatt tingens ordning, utan också avspeglar dess inre enhet, har filosoferna till synes skapat förutsättningarna för det kunskapsteoretiskt särskildas renässans. Det kan te sig paradoxalt att just denna vetenskapsuppfattning, som skyr det i tid och rum begränsade, ytterst tvingas förlita sig på att kunskapen om tingens fysiska uppenbarelseformer ska föra till insikt i tingens natur. Likväl skulle varje väsensmetafysiker, om han konfronterades med detta hot mot väsensenhetens exklusiva maktposition i kunskapsteorin, avfärda alla sådana farhågor. r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 79 158 Stahl, a a, bd.i, s.127, angående Kants “kopernikanska” vändning. 159 Kant, Streit der Fakultäten, s.340. Kant framställde de naturliga ändamål som utgör de övre fakukteternas drivkraft i kontrast till den undre fakultetens “wissenschaftlichen Interesse”, se a a, s.330. 160 A a, s.340.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=