r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 71 i detta sammanhang - hur skulle det vara möjligt att “se” ett osinnligt väsende? - men den är i stället omsorgsfullt vald. Den objektiva principen framträder nämligen i erfarandet i en form som är direkt anpassad till sinnesorganens möjligheter.Väsensenheten uttrycker sig i tid och rum genom sinnlig kunskap. Ett exempel på denna mekanism återfinns i den rättsvetenskapliga analysen av de fungibla tingen. Nordling påpekade, att läran omres fungibiles kan te sig som en såväl oproblematisk som bekväm lösning på problemet, att särskilja fungibla ting från övriga saker. Rättsvetenskapsmannen har i denna lära dels identifierat den egenskap hos rättsobjektet som gör rättshandlingen till en försträckning, dels uppvisat “ett lätt uppfattligt kännemärke... , hvarigenom denna egenskap i det yttre gifver sig tillkänna.”147 Vissa mänskliga handlingsmönster - i detta fall att mäta, väga och räkna - ger sålunda uttryck för parternas inställning till det ingångna avtalet. Denna likgiltighet är sin tur dikterad av tingens atomära beskaffenhet, eller med andra ord deras inbördes likhet, som i sin tur är grundad i en väsensegenskap hos detta slag av ting. På detta sätt utgör mätandet, vägandet och räknandet en slags översättning i tids- och rumskategorier av väsensegenskapen fungibilitet. Även om erfarenhetskunskapens beskaffenhet avslöjar dess ursprung i de opålitliga sinnesorganen, ger denna kunskapsart också uttryck för såväl enhetlighet som kontinuitet. Dessa drag kan omöjligen ha sin hemvist i förnuftet; endast en väsensenhet förmår frambringa vetenskaplig enhet i kunskapen. Kopplingen mellan väsensattribut och yttre kännetecken verkar antyda en relation mellan de principiella motsatser som dessa parallella världar utgör. Möjligheten att utnyttja sinneserfarandet för att nå insikt i tillvarons objektiva princip förutsätter en ursprunglig kausalitet, det vill säga att verkligheten faktiskt låter sig härledas ur denna princip. Stahl hänvisade särskilt till “vagen willkührlichen derWolfischen Schule”, som härledde “die vorhandeneWelt derVerände147 Se Nordling, a a, s.4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=