till vetenskaplig kunskap i väsensmetafysisk mening. Detta skulle i praktiken innebära att den vetenskapliga kunskapen måste vara medfödd, ty människans förmåga att direkt vinna kunskap om sin omvärld är beroende av hennes sinnesorgan. Sinneserfarandet rör emellertid endast de fysiska sammanhangen. På denna grund förefaller emellertid läran om de medfödda idéerna vara otillräcklig för att beskriva det mänskliga förnuftets väg till vetenskaplig kunskap. Det ter sig mer naturligt att anta, att insikten i tingens ordning är beroende av en medveten tankeprocess. Denna hänvisning till sökandet efter kunskapens grund ställer dock filosofen inför ett nytt problem: Framställer man kunskapsproblemet på detta sätt, så ligger det nära till hands att anta att vetenskaplig kunskap förutsätter något slags aktivitet från kunskapssubjektets sida. Intellektuella aktiviteter skiljer sig i detta avseende inte från varje annan verksamhet; den förutsätter ett objekt som låter sig bearbetas på det önskade sättet. Om man prövar de möjliga utgångspunkterna för en sådan förädlingsprocess, så kvarstår endast en, nämligen erfarenhetskunskapen. Antagandet, att det måste existera en indirekt kunskapsväg till vetenskaplig sanning, leder oundvikligen till väsensmetafysikens paradox. Den sinnliga kunskapen måste visserligen uppfattas vara kvalitativt skild från den vetenskapliga; alla egenskaper som kan tillskrivas erfarenhetskunskapen är motsatta väsensattributen. Samtidigt utgör människans förmåga till erfarande den yttersta förutsättningen för den bearbetning som har till syfte att leda fram till insikt i tingens ordning. En närmare analys av erfarenhetskunskapen avslöjar dock att den endast avser det sinnligt uppfattningsbara. Kunskap som vunnits på detta sätt kommer inte att uppvisa någon av de egenskaper som kan betecknas som vetenskapliga. Ur väsensmetafysikernas synvinkel ter sig kunskapen om det i tiden och rummet begränsade i stället som ett bevis för förnuftets otillräcklighet. Bakom dessa tecken på människans bristfälliga uppfattningsförmåga kan emellertid filosofen “skymta” den bakomliggande objektiva principen.Termen skymta kan förefalla olämplig d e l 1 70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=