tionen. Det vetenskapliga förnuftet - “Alleinherrschaft suchend” - “äusserte… sich in der Zerstörung allesVorgefundenen”:“Die Mannigfaltigkeit der besondern Verhältnisse, der ganze Bau der sittlichen Welt sollte eingerissen werden, damit nichts bestehe, als was” den orubbliga grunden “rein aus sich selbst gefunden und hervorgebracht.”131 Då Kirchmann1848förklarade rättsvetenskapen bankrutt, så skedde detta framför allt med hänvisning till argumentet, att rättsvetenskapen redan i sig är värdelös. Denna dom över all akademisk juridik hade sin grund i en enkel iakttagelse: Rätten är stadd i oupphörlig förändring och denna utveckling har skett på olika sätt på olika platser.Av denna insikt drog Kirchmann slutsatsen, att rätten inte kan vara föremål för en vetenskaplig analys. Ska vetenskaplig kunskap kännetecknas av att den är fulländad och avslutad, kan den rimligen inte avbilda ett föremål som är såväl rörligt som mångfacetterat. Denna motsättning mellan vetenskaplighetens fordringar och rättens dynamik är visserligen, enligt Kirchmann, olöslig, men han tillade, med beklagande, att detta inte inneburit jurisprudensens bortdöende.Tvärtom blomstrade den akademiska juridiken, och dess företrädare flockades “wie die Raben zu Tausenden” kring rättsordningen.132 Denna historiska orimlighet hade sin speciella orsak:Rättsvetenskapsmännen föreföll nämligen ha funnit en väg runt detta problem. Det är visserligen uppenbart att rätten är stadd i oupphörlig förändring. En komparativ studie av olika rättsordningar ger dessutom vid handen att rätten inte enbart uppvisar en tidslig, utan också en rumslig mångfald. Dessa egenskaper hos rättsvetenskapens föremål är oförenliga med det väsensmetafysiska vetenskapsbegreppets krav på orubblighet och allmängiltighet. En oöverstiglig klyfta har plötsligt öppnat sig mellan vetenskapen och dess föremål. Men - om man ett ögonblick bortser från rättens uppenbara tids- och rumsbundenhet - så är det lika rimligt att beskriva rätten med r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 63 131 Stahl, a a, bd.1, s.2. 132 Se ovan s 26, fn. 39.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=