hotar den lagenliga stridens mödosamt tillkämpade enhet. Utveckling, produktion och förändring - alla dessa begrepp ger uttryck för en dynamik som är oförenlig med denna uppfattning om den vetenskapliga argumentationens struktur. Härledning som princip för kunskapstilllväxt Den ovilja mot förändring som präglar denna vetenskapssyn kastar också ett nytt ljus över den rättsvetenskapliga analysens resultat. Antagandet, att rättens natur utgör den enda och tillräckliga grunden för valet av rättsföljd, åtföljs i Nordlings framställning av försträckningsinstitutets historia alltid av tillägget “också mot parternas vilja”. Det är uppenbart att partsviljan utgör ett främmande och hotfullt inslag i den vetenskapliga framställningen av denna rättsfråga. I förhållande till det logiskt nödvändiga sammanhanget mellan grund och följd ter sig parternas dispositioner som ett uttryck för de skiftande grunder som präglar den lagstridiga vetenskapliga stridens kaotiska “Kampfplatz.”128 Mänskliga dispositioner ger, ur detta perspektiv, uttryck för sådana subjektiva grunder och naturliga intressen som hotar vetenskapens enhet. Rättsvetenskapsmannen har således inga skäl att lita på att parternas faktiska viljeinriktning ska styras av den lagenliga stridens objektiva argument. En sådan rättsgrund förutsätter i stället närvaron av en vetenskapligt skolad domare, det vill säga en vetenskapsman.Det är, ur dennes synvinkel, mer troligt att rättssubjekten kommer att välja vilken annan grund som helst för den rättsliga bestämningen.Av r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 61 “duldet daher kein Geschehen, keine Schöpfung, sie duldet nichts Neues, erst Hinzukommendes. Es ist nicht als was aus ihr folgt, und was aus ihr folgt, das konnte niemals fehlen, denn sie ist es selbst. Die ganze Entwicklung der abstrakten Philosophie wird denn auch wirklich durch das eine Postulat fortwährend getrieben: Es giebt keine Veränderung! ”127 127 Stahl, a a, bd.i, s.55. Notera i detta sammanhang Stahls hänvisning till Schellings kritik av den abstrakta filosofins oförmåga att vetenskapligt bearbeta ett föränderligt och särpräglat objekt:“Diese Entgegensetzung des logischen als zeit- und thatlos gegen das Geschichtliche - von der ich in der ganzen folgenden Ausführung Gebrauch mache - ist es vor allem, was ich den Vorlesungen Schellings verdanke”, a a, bd.i, ibidem, fn 1. 128 Kant, a a, s.20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=