Gemensam för såväl läran om de fungibla tingen som privaträttens statuslära är således rättssubjektets principiella maktlöshet; också mot parternas uttryckliga vilja ska existensen av vissa bestämda objektiva, “naturliga”, egenskaper leda till de föreskrivna rättsverkningarna. Detta är den juridiska väsensmetafysikens - naturrättens - grundläggande postulat: Av rättens natur följer med nödvändighet vissa bestämda konsekvenser. Stahl slog fast, att detta förhållande mellan rättsgrund och rättsföljd är en följd av de rättsligt relevanta väsensegenskapernas karaktär. Det är väsensenhetens översinnliga kvalitet - dess “eigenthümliche Beschaffenheit” - som utgör förutsättningen för dess egendomliga verkningskraft. Endast väsendet är så beskaffat, att det ensidigt, det vill säga också i förhållande till ett motvilligt rättssubjekt, kan avgöra utgången av valet mellan rättsföljder. Väsensenhetens verkningskraft inskränker sig inte heller enbart till rättsvetenskapens domäner.Automatiken i relationen mellan rättens natur och valet av rättsföljd har sin motsvarighet inom varje enskilt område i det vetenskapliga systemet; läran om de fungibla tingen utgör endast ett exempel på den vetenskapliga enhetens verkningskraft. Den absoluta säkerhet, med vilken ett överlämnande av ett utbytbart föremål resulterar i ett krav på det för försträckningen typiska vederlaget, karakteriserar i själva verket den väsensmetafysiska vetenskapligheten i allmänhet: insikten i tingens väsen utgör den enda utgångspunkten för tillväxt av den vetenskaplig kunskapen. Endast den utsaga som fullständigt, och i alla avseenden, avbildar sitt föremåls objektiva princip kan sägas d e l 1 56 115 Stahl, a a, bd.i, s.45. Denna passus avhandlar emellertid den offentliga rätten: “Aber dennoch regelt es sie nicht nach dem privatrechtlichen Prinzipe d.i. nach demWillen der Menschen; sondern strebt, sie ihren eigenen inwohnenden Ideen gemäß zu gestalten, wie dieß leicht nachzuweisen ist. Daß der Begriff persönlicher Berechtigung den Griechen durchaus fremd ist, zeigt aufs deutlichste eine Stelle im ersten Buche der Republik des Platon”,a a,bd. i, s. 44f verfügen, es sich aneignen oder es ungebraucht lassen dürfte; sondern ein solches, das ihn mit Nothwendigkeit nach einem andern Maaße als seinemWillen, ja selbst gegen denselben, trifft.”115
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=