Inledningsvis utgjorde klassen fungibla ting endast en bestämning av vissa enskilda rättshandlingar95, och endast “der användning af dem kunde komma i fråga, blefvo res fungibiles nämnd.”96 Zasius utnyttjade termen i sin framställning av compensatio, Struvius 97, Strykius98, Lauterbach99 och Cocceji100 i samband med såväl mutuumochususfructus somcompensatio.101 Bundenheten till de romerska rättskällornas systemkategorier102 förklarar, enligt Nordlings mening, att inte heller Heineccius103och Höpfner104uppfattade de fungibla tingen såsom en allmän selektionsgrund för rättsobjekt. r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 49 93 Notera att alla de exempel som Nordling anför på kritik av termen res fungibiles härrör från1800-talet: Se bl. a. Hugo, a a, bd.6, s.188 (“Unter seine Fehler, deren ungeachtet Ant. Augustinus ihm bedeutende Verdienste zugesteht, gehört wohl auch die Erfindung des Worts res fungibiles, von welchem, ihm nicht ahndete, wie sehr es beliebt werden würde etc...”), jfr. a a, bd.4, s.30 och Savigny, System des heutigen Römischen Rechts, bd.6, s.123. Den huvudsakliga kritiken gällde, enligt Nordling, snarare den språkliga nybildningen och inte den juridiska bestämningen av begreppet - Hugo fann uttrycket res fungibiles barbariskt, se Nordling, a a, s.16, fn.4. 94 Nordling, a a, s.16. 95 Nordling hänvisade till “något visst rättsförhållande”, se a a, ibidem. 96 A a, ibidem. 97 Se Struvius (Struve), Georg Adam, Iurisprudentia Romano-Germanico-forensis, s.406. 98 Se Strykius (Stryk), Samuel, Tractatus de actionibus forensibus investigandis et caute eligendis ut et de actionum præscriptione nec non de juribus et actionibus non cessibilibus, s.61: “§.viii. Ouoties meo nomine, principaliter conventionem ineo, tunc vel res intervenit, vel factum: illo casu vel agitur de transferando rei usu, vel custodia, vel possessione, vel dominio. Usus rei vel transfertur vel communicatur: Hic agitatur de translatione usus: communicatio sit in contractu societatis, de quo infra. §. xxxii. Transfertur autem vel ut non eadem, sed res ejusdem generis reddatur; tunc aut res fungibiles, & illa vel revera intervenit, & nascitur contractus mutui; quamvis enim in mutuo ex recepta sententia transferatur dominium, L.18. princ. ff. De reb. Credit. Quia tamen ratione juris repetendi pecuniam mutuo datam, magis usus pecuniæ, quam ipsa pecunia translata videtur, & inde æs nostrum dicitur, quod alil nobis debent, L. 213. §. 1. ff. DeV. S. eatenus commodius secundum intentionem mutuum desiderantis hic contractus huc referri potest.Vel ficte, si intercessit scripta confessio de re mtuo accepta, quam tamen non accepi, inde nascitur contractus chirographurius, qui elapso biennio post illam confessionem, cum effectu producit actionem. Aut non est fungibiles…”. 99 Se Lauterbach,Wolfgang Adam, Collegium theoretico-practicum ad quinquaginta Pandectarum libros, Pars Prima, s.619, 757, 765 och s.1040. 100 Se Cocceji, Samuel von, Jus civile controversum, s.509, 599 och s.776. 101 Nordling, a a, ibidem. 102 Se i. 2. 1-2 och D.1.8. 103 Se Heinecke (Heineccius), Johann Gottlieb, Elementa juris civilis secundum ordinem institutionum, s.119 och s.230f. 104 Se Höpfner, Ludwig Julius Friedrich, Theoretisch-practischer Commentar über die Heineccischen Institutionen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=