av den romerska rättsvetenskapens begreppsbildning.84I Nordlings översättning av den aktuella texten talas följaktligen endast om “saker, som bestämmas efter vigt, antal eller mått”,“gods af den beskaffenhet, att ...” samt, vad gäller de föremål som inte kan försträckas,“saker af annan beskaffenhet”.Termen res fungibiles utgör i stället, enligt Nordling,“foster af en senare tids arbete att vidare utbilda och systematisera den Romerske rätten” - Nordling tillskrev den tyske rättsvetenskapsmannen Ulrich Zase (Zasius) äran att ha introducerat begreppet på juridikens område.85 Zasius bidrag till försträckningsinstitutets utveckling inskränkte sig emellertid inte till detta uttryck.Med utgångspunkt i Paulus satser till ediktet hade Zasius nämligen lanserat en definition av försträckningsföremålet som går långt utöver den romerske juristens framställning. I Zasius Enarrationes inTitulum Institutionum de actionibus86 förekommer termen res fungibiles och definitionen av begreppet i sammanhang med kommentaren av den paragraf som har titeln in bonæ fidei: Denna definition av begreppet res fungibiles stöder sig uppenbarligen på beskrivningen av försträckningssituationen i Pauli sentenser. Nordling hävdade till och med, att det vore mer riktigt att uppfatta denna passus ur Zasius arbete såsom “ett återgifvande af det anförda excerptet från Paulus, ehuru med afseende r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 47 84 A a, s.14: “Dessa benämningar finnas likväl icke i de romerska rättskällorna...”. 85 Se a a, ibidem.Nordling nämnde i detta sammanhang, att Zasius, i likhet med Andreas Alciat i Frankrike, se härvidlag Savigny, Friedrich Carl von, Geschichte des Römischen Rechts im Mittelalter, bd. 6, s.12ff., och N.N. Budé (Budæus) i Italien, se Hugo, Gustav, Lehrbuch eines civilistischen Cursus, bd.6, s.186ff., varit vägröjare för den skolbildning som under 1500-talet “uppstod och lösgörande sig från den traditionelle lydnaden under glossatorernes och någre äldre rätts-lärares auctoritet, återställde det fria studiet af rätten på språklig och historisk grund”, se a a, ibidem, fn.2. 86 Jfr I.4.6.30.Vad gäller sammanhanget med god tro, se Grimm, Jacob, Deutsche Rechts Alterthümer, bd.ii, s.618: “Darlehen geschahen oft auf bloße treu und glauben ohne weitere Sicherheit, oft aber wurden sie durch Pfand und Bürgen versichert”. 87 Nordling, a a, ibidem. “Dicuntur autem esse res fungibiles, quæ propter naturæ uel [vel] artis similitudinem recipiunt promiscum usum, id est functionem: ut frumentum cum frumento, oleum cum oleo, uinum cum uino, ferrum cum ferro, et ita de aliis.”87
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=