av ett annat föremål av samma slag, och kan därmed iakttas. Detta kriterium ger dock först i efterhand juristen en möjlighet att överblicka de rättsliga konsekvenserna av försträckningsgivarens handlande och detta är i praktiken alldeles för sent.Av citatet ur Pauli sentenser framgår dock att det finns ytterligare ett tecken på ett föremåls principiella utbytbarhet. Dessa ting har nämligen något ytterligare gemensamt; i den allmänna samfärdseln behandlas de på ett annat sätt än icke-utbytbara saker. Fungibla ting är föremål som naturligt ingår i en viss mängd och till dessa saker hör ett antal typiska handlingssätt. Då människor utbyter sådana saker “framstå derför icke de speciella tingen såsom för sig sjelfständiga, utan flere sådana tagas tillsamans i ett visst qvantum, som bestämmes genom mätande, vägande eller räknande” och denna “behandling utgör således ett yttre kännemärke på nämnda saker.”81 Alla försträckningsobjekt har sålunda det gemensamt att de bestämmes genom en kvantitativ uppskattning - “mätande, vägande och räknande” - och därför uppfattas såsom en viss myckenhet - ett kvantum - av ett visst slag eller art. Försträckningsföremålets särskilda beskaffenhet kan förefalla utgöra ett såväl oproblematiskt som på alla sätt bekvämt kännetecken på försträckningsituationen:“En egenskap är funnen hos saker, som gör, att, då de lemnas till annan, handlingen blir försträckning; och ett lätt uppfattligt kännemärke är uppvisadt, hvarigenom denna egenskap i det yttre gifver sig tillkänna.”82 Om det föremål som överlämnats är fungibelt till sin beskaffenhet, ska rättshandlingen betecknas som en försträckning, annars inte. Trots anmärkningen, att det ovan citerade stället i Pauli sentenser utgjorde den “positive grunden för den techniske termen res fungibiles”83, hävdade Nordling att uppdelningen av rättsobjekten i res fungibiles och res non fungibiles emellertid inte är ett resultat d e l 1 46 om res fungibiles och rättsvetenskapen 81 A a, s.3f. 82 A a, s.4. 83 A a, s.1, jfr. s.13f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=