fallen av tradition till det yttre ter sig principiellt identiska. En sådan selektionsgrund för försträckningen förefaller Paulus att ha funnit i försträckningstagarens motprestation; det sätt på vilket vederlaget erläggs avgör den ursprungliga handlingens - överlämnandets - juridiska innebörd. Försträckningens rättsliga karaktär kan nämligen uttryckas så, att försträckningstagaren i framtiden som motprestation kommer att överlämna andra saker än de som en gång överlämnats av försträckningsgivaren. Detta rättsfaktum skiljer mycket riktigt försträckningen från de systematiskt likartade rättsformerna lån och deposition, ty syftet med båda dessa rättshandlingar är att föremålet för rättshandlingen ska förbli detsamma i såväl den inledande prestationen som i den avslutande motprestationen.74 I likhet med andra avtalstyper, såsom köp och byte, karakteriseras försträckningen av att försträckningstagaren både kan och ska överlämna ett annat ting än det ursprungliga såsom vederlag. Försträckningens princip, att traditionen av ett föremål utgör en tillräcklig motprestation för överlämnandet av ett annat,modifieras av den gräns som måste dras mellan försträckningen och två andra avtalstyper, köp och byte. Lika viktig för bestämningen av försträckningen är inskränkningen av denna princip om utbytbarhet, nämligen att vederlaget måste avse saker av samma slag som de föremål som ursprungligen försträckts.Om den förmente försträckningstagaren väljer ett föremål för motprestationen som inte tillhör det aktuella slaget, så kan inte heller den ursprungliga rättshandlingen uppfattas såsom en försträckning. I det fall då, till exempel, vin överlämnas i stället för vete karakteriseras handlingen såsom ett byte. Utgörs i stället vederlaget av pengar eller andra betalningsmedel, förefaller det i stället naturligt att kalla rättshandlingen ett köp. Det karakteristiska r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 41 74 Bedömningen, huruvida det återlämnade föremålet verkligen är identiskt med det en gång överlämnade, kan vara förenad med en hel del problem. Detta gäller framför allt rättsobjekt som uppenbarligen förändras över tiden, såsom till exempel djur eller växter. Också föremål, vars egenskaper växlar, såsom fordringar och värdepapper, kan ge upphov till liknande svårigheter. Uppgiften måste vara att bestämma ett föremåls “tillräckliga” specieidentitet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=