Genom valet av replipunkt uppfyller Nordlings arbete två skilda krav på en rättshistorisk framställning. Paulus analys av försträckningen utgör rimligen ett av de första bidragen till institutets historia. Samtidigt innehåller denna passus en skiss av rättshandlingens juridiska grundscenario.72 En försträckningssituation karakteriseras således av den rättsligt reglerade handling, i vilken en part överlämnar ett eller flera föremål - res - till en annan. Utan detta fysiska handlingsmönster är försträckningen och dess specifika rättsföljder överhuvudtaget inte tänkbara. Denna handling, traditionen73, har emellertid försträckningen gemensamt med en rad andra avtalstyper; Paulus nämnde särskilt lån och deposition som exempel på sådana närbesläktade institut. En uttömmande analys av mutuumförutsätter därför att juristen finner ett ytterligare, särskiljande kriterium för försträckningshandlingen. Utöver det allmänna traditionskravet måste den rättsvetenskapliga bestämningen av försträckningen nämligen innehålla ett rekvisit som särskiljer försträckningshandlingen från alla andra fall av överlämnande av föremål mellan två parter, trots att de olika d e l 1 40 genom försträckning uppstår. Genom gifvande af saker af annan beskaffenhet kan ej sådant rätts-förhållande åstadkommas, ty mot gifvarens vilja kan ej ett betalas för annat.”71 71 Nordling, Ernst Viktor, Om res fungibiles och dermed sammanhängande ämnen, s.2f. Nordlings utläggning avser en passus ur Pauli sentenser hämtad ur Mommsens edition av pandekterna, Justiniani Digestorum seu Pandectarum, Libri-i -xvii, Berolini,1866 L. 2 Dig. de rebus creditis si certum petetur et de condictione (12:1):“Mutuum damus recepturi non eandem speciem quam dedimus (alioquin commodatum erit aut depositum), sed idem genus: nam si aliud genus, veluti ut pro tritico vinum recipiamus, non erit mutuum. Mutui datio consistit in his rebus, quae-pondere numero mensura consistunt, quoniam eorum datione possumus in creditum ire, quia in genere suo functionem recipiunt per solutionem quam specie: nam in ceteris rebus ideo in creditum ire non possumus, quia aliud pro alio invito creditori solvi non potest” (citerat ur Nordling, a a, s.1). Nordling kommenterade sin översättning, se a a, s.1f.Vad gäller tolkningen av uttrycket increditumire hänvisade Nordling till Savignys System des heutigen Römischen Rechts, bd.5, s.511ff., se Nordling, a a, s.3, fn.1. 72 Se a a, s.13f:“Emellertid utgör, såsom redan är sagdt, det granskade stället i Pauli satser till Edictet den positive grunden för indelningen af saker i res fungibiles och res non fungibiles”. 73 Jfr. mutuum såsom urtypen för realavtal, det vill säga en avtalstyp som har sitt konstituerande element i överlämnandet av rättsobjektet, traditio, i motsats till de så kallade konsensualavtalen, se Kaser, Max, Römisches Privatrecht, s.150.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=