Fixirung in Gewohnheit und Gesetz als Rechtsquelle.”649 Den naturliga rätten utgjorde det främsta argumentet bakom Beselers krav, att lekmannadomare skulle tillåtas delta i domstolarnas arbete.650 Kirchmanns föredrag drev enbart denna tankegång till sin spets. Mot denna obestämda rättsordning ställde Stahl den positiva eller gällande rätten.Måltavlan för Kirchmanns kritik var nämligen inte rättsvetenskapen i sig, utan dess föremål. Av Stahls argumentation framgår att “das positive, fixierte, gleichmäßig Recht” är detsamma som den rätt som givits ett juridiskt bestämt uttryck i de så kallade rättskällorna.Vissa ändamål och syften fixeras i en eller annan rättskälla och blir därmed en del av det systematiska sammanhang av regler som betecknas gällande rätt. Därmed skiljs regeln från den naturliga rättens potens och förs till den positiva rättens existens, regeln får en bindande kraft och förblir gällande tills den avskaffas. Den, för lekmannen, egendomliga uppdelningen av rätten i “inre” och “yttre”motiveras huvudsakligen av kunskapsteoretiska grunder. Rättens naturliga eller yttre uppenbarelseform är, som Kirchmann själv hade konstaterat, ett svårhanterligt föremål för rättsvetenskaplig forskning; den naturliga rätten är nämligen obestämd i såväl tid som rum. Rättsvetenskapsmännen jagar hjälplöst efter ett föremål som är underkastat ständiga förändringar och dessutom inte låter sig skiljas från andra aspekter av mänskligt liv. I motsats till den naturliga rätten - “das Recht, wie es in Volke lebt” - är dock den gällande rätten fixerad i tid och rum. Då ett rättspolitiskt ändamål kommer till uttryck i en lagstiftningsr ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 275 “Was er als verwerflich bezeichnet, ist durchaus nichts anders als die unvermeidliche Folge dessen, daß ein positives Recht besteht und kann nicht gehoben werden, außer durchAbschaffung des positiven Rechts.”651 649 A a, s.13. 650 Beselers uppfattning skiljde sig emellertid, enligt Stahls mening, från Kirchmanns på en rad avgörande punkter. Beseler förnekade varken rättens organiska karaktär eller rättsvetenskapens roll som rättskälla. Följaktligen kan “/d/as unmittelbareVolksbewußtseyn” endast komplettera och inte, som Kirchmann menade, konkurrera med den juridiska doktrinen, se a a, ibidem. 651 A a, s.ii.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=