Stahls slutsats är i stället att politik och rättsfilosofi visserligen har har till uppgift att ge uttryck för den i folket levande rätten, men att rättsvetenskapen varken kan eller bör göra den naturliga rätten till sitt objekt. Det ligger nära till hands att tolka Stahls ord som ett belägg för att historiska skolan, i anslutning till den naturrättsliga traditionen, skulle ha uppställt en dualistisk rättsteori. Den naturliga rätten skulle, om detta vore fallet, förhålla sig på samma sätt till den positiva rätten som naturrätten. Ett närmare studium av Stahls argument ger dock vid handen, att den naturliga rätten och naturrätten i stället utgör metodologiska faux amis. Den positiva och den naturliga rätten skulle således inte utgöra olika rättsordningar, utan snarare representera olika aspekter eller perspektiv på rättsordningen. Stahl hävdade kategoriskt att rättsvetenskapen tillhör en annan diskurs än politik och rättsfilosofi.Visserligen förenas de tre disciplinerna till en vetenskap i en högre princip,“aber es sind doch die verschiedenen Glieder dieser Wissenschaft, jedes zu andern Functionen und Aufgaben bestimmt, und dürfen daher nicht, wie hier geschieht, durcheinander geworfen werden.”644 Kirchmanns kritik, att “Jurisprudenz die Politik von sich aussondert”, skulle följaktligen vara helt irrelevant, då rättsvetenskapen de facto skulle vara skild från politiken. Samtidigt hävdade dock Stahl att män som Grotius, Locke och Montesquieu lämnat åtskilliga bidrag till den rättsvetenskapliga utvecklingen av rättsystemet; “/o/der sollten etwa diese Männer nicht der Rechtswissenschaft angehören, weil sie vorherrschend Rechtsphilosophen oder Politiker waren?” Förklaringen till denna paradox - att rättsfilosofi och politik ömsom tillhör, ömsom faller utanför rättsvetenskapen - återfann Stahl i rättsvetenskapens dubbla funktioner. Rättsvetenskapen måste, vilket Kirchmann inte förstått, ovillkorligen hållas åtskild från rättsfilosofi och politik “wo es auf die Anwendung, r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 273 644 A a, ibidem. Min markering. 645 A a, s.9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=