skulle vara riktig; “/p/rüft man aber den Gedankengang des Vortrags näher, so bewegt sich derselbe von Anbeginn auf dem Boden einerVermengung der Begriffe, die ihm zur Gewinnung seines Resultats behülflich ist.”623 Antagande står mot antagande. Om Stahls uppfattning om rättsvetenskapens uppgift - att framställa den hos ett visst folk vid en viss tid gällande rätten - är korrekt,faller dock själva grundvalen för Kirchmanns argumentation. Väljer juristen den positiva rätten som måttstock för den rättsvetenskapliga verksamheten måste bedömningen av verksamheten bli en annan. Det är, enligt Stahls mening, meningslöst att bedöma jurisprudensens vetenskapliga värde efter någon annan måttstock än denna, ty “um ihrenWerth alsWissenschaft zu beurtheilen, kann doch nur das Object als Maaßstab angelegt werden, daß sie wirklich hat, nicht das sie vermeintlich haben sollte und das in der That ihren ganzen Begriff als Jurisprudenz aufhöbe”624. Med utgångspunkt i antagandet, att “das Object der Jurisprudenz kein anderes [ist] als das positive Recht”måste slutsatsen vara att “ihre wissenschaftliche Aufgabe keine andere als dieses in seinem Zusammenhang und seinem Geiste (seinen bestimmenden Principien) darzustellen... .”625 De akademiskt verksamma juristernas förmåga att utföra denna uppgift skulle således utgöra det enda relevanta kriteriet på rättsvetenskapens teoretiska värde: “Darum wenn der Verfasser nicht nachweist, daß sie diese Aufgabe unerfüllt lasse, und das nachzuweisen hat er nicht einmal versucht, so fällt jedenfalls die erste seiner beiden Thesen.”626 Stahl förefaller, genom denna häpnadsväckande rockad, att förvandla kunskapsteoretisk nödvändighet till vetenskaplig dygd. Det är inte pressen från de filosofiska fakulteterna som tvingat juristerna att arbeta med den positiva, snarare än den naturliga rätten. av s l u t n i n g 266 623 A a, s.4. 624 A a, s.5f. Min markering. 625 A a, s.6. 626 A a, ibidem.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=