Det faktum att den naturliga rätten, i motsats till den positiva, inte kan vara föremål för vetenskapliga utsagor, “das alles beweist nur, daß sie [rättsvetenskapen] nicht das natürliche (unpositive) Recht giebt.”618 Detta är emellertid, enligt Stahl, en truism och “dazu hätte es wahrlich gar keiner Beweisführung bedurft.”619 Det är möjligt - ja, till och med troligt - att rättsvetenskapsmännen ur kunskapsteoretisk synvinkel inte kan välja något annat kunskapsobjekt än den positiva rätten, men därav kan man inte dra slutsatsen att rättsvetenskapen borde ha ett annat föremål än den redan har. Stahl slog fast att den naturliga rätten utgjorde ett ur rättsvetenskaplig synvinkel svårhanterligt föremål, men samtidigt också att den “auch nicht ihr Object [ist].”620 Den naturliga rätten,“oder das imVolk lebende Recht, ist vielmehr Object einer andern Wissenschaft, der Rechtsphilosophie und Politik, und kann von dieser Wissenschaft gleichfalls je nach dem allgemeinen Maaße menschlichenVermögens erreicht werden.”621 Rättsvetenskapens och politikens uppgifter blir därmed på ett otillåtet sätt sammanblandade.622 Det finns i själva verket, enligt Stahls mening, ingenting som talar för att Kirchmanns hypotes r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 265 617 A a, s.5.Visserligen kan inte heller den positiva rättsvetenskapen - som Stahl betecknade den rättsvetenskap som har den positiva rätten till föremål - uppnå en sådan vetenskaplig säkerhet som de discipliner som Kirchmann uppställt som måttstock för rättsvetenskapen, nämligen matematik och naturvetenskap. Därvidlag befinner sig emellertid den akademiska juridiken i samma position som övriga “Wissenschaften des geistigen Gebietes” såsom teologi, filosofi, moral och historia, ty de “leiden an dieser Unvollkommenheit eben so sehr, ja noch mehr als die Rechtswissenschaft. So viele Controversen diese enthalten mag, jenenWissenschaften kommt sie darin nicht gleich. Eben das gilt von der Parteinahme des Gefühls, an der dieseWissenschaften gewiß nicht zurückstehen.Will derVerf. danach blos die sogenannten exaktenWissenschaften als solche anerkennen, so wird er zunächst nur die Wissenschaften des sinnlichen Gebiets übrig lassen, und selbst hier hat diese Genauigkeit und Sicherheit auch ihr Ende, so wie es einem höhern lebendigen Organismus gilt, daher namentlich in der Medicin. Es fehlt deshalb auch nicht an Aerzten, die denWerth ihrerWissenschaft läugnen, aber der größteTheil derselben trägt doch Achtung vor seiner Wissenschaft trotz der eingestandenen Unvollkommenheit”, a a, s. 6f. 618 A a, s.4. 619 A a, s.4f. 620 A a, s.5. 621 A a, ibidem. 622 A a, ibidem.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=