tsinstitut just därför att det redan givits en juridisk form. I juridiken har det bestående eller gällande en annan kvalitet än på andra kunskapsområden: “/I/m Rechte und nur im Rechte [hat] das Bestehende einenWerth, unabhängig von demWerthe seines Inhalts, blos dadurch daß es besteht.”600 Den gällande rätten är imotsats till icke-realiserade ändamål och syften bindande för domaren och andra rättstillämpare. Rättens normativitet förutsätter således att var och en av dess element “förverkligats”, “objektiverats” och “givits yttre giltighet”. Ett rättsinstituts bindande kraft förutsätter således att det upptagits och preciserats i en rättskälla. Stahls resonemang kring det beståendes eller gällandes särställning i juridiken utmynnar i konstaterandet, att rättskällelärans yttre gräns också markerar skiljelinjen mellan realiserade och orealiserade rättsinstitut. En sådan formell bestämning av rätten förefaller strida mot Stahls rättsgenetiska ansats. Sedd ur de rättsskapande organens perspektiv är rätten stadd i oupphörlig förändring; rättskällornas innehåll däremot förändras endast då och då. Rättsbildningsperspektivet fäster rättsvetenskapsmannens uppmärksamhet vid rättens materiella och formella ändamålsenlighet. Rättskälleläran lär i stället juristen att betrakta rättsystemet som givet och principiellt opåverkbart. Stahls argument för realiseringens betydelse för rätten innebär oundvikligen en återgång till ett rättsdogmatiskt perspektiv på rätten. Detta förefaller också vara precis vad Stahl avsåg. Det som tidigare framställts som den rationalistiska jurisprudensens svaghet,det vill säga dess slutenhet, framställdes i detta sammanhang i stället som en fördel. Rättskälleläran, som i första hand anger vilka argument som är rättsligt relevanta, hjälper också juristen att avgöra vad som inte - i alla fall inte ännu - utgör rättsligt bindande normer: “- Den Gegensatz gegen das positive Recht bildet also ein besserer Inhalt, der keineswegs noch als Recht gelten kann, sondern nur die r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 259 600 A a, bd.ii, s.145.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=