uppfattning,“nicht etwas von Geist ganzVerschiedenes, Getrenntes, ein zweytes Datum in der Schöpfung ..., sie ist nur die Aeussserung dieses Geistes.”597 I denna form är institutet emellertid bara en juridisk potential utan några egentliga rättsverkningar. Endast de rättsinstitut som givits en bestämd juridisk form kan tänkas att i sin tur påverka rättstillämpningen. Först då ett rättsinstituts syfte väl har förverkligats får det en sådan påtaglig, objektiv existens att en sådan påverkan överhuvudtaget är tänkbar: “Das körperliche hat vom Geiste die Realität, den eigenen Bestand und dieWirkung auf anderes, das ist seinVorzug vor dem bloßen Gedachten.”598 Begreppen förkroppsligande och realisering ter sig sannolikt en aning främmande för en jurist. Man måste fråga sig, vari denna transformation egentligen består. I ovanstående passus konstaterade Stahl, att rättsinstitutens övergång från möjlighet till realitet kan ske på två olika sätt, dels genom rättstillämpning, dels genom “äußere Geltung”. Det förra antagandet, att rättsinstituten realiseras genom rättsanvändningen, förefaller okomplicerat. Utgör inte rättsanvändningen i själva verket det enda sättet att förverkliga rättens syften och ändamål? En norm har, enligt denna uppfattning, inget annat innehåll än den som tillämpningen vid varje plats och tidpunkt ger den.599 Denna form av rättsrelativism ger emellertid inget svar på frågan, hur - i så fall också när - ett rättsinstitut får yttre giltighet? Genom att ange detta alternativ till användningen - “äußere Geltung” - visade Stahl att det finns en ytterligare dimension i denna frågeställning. Rätten ingår nämligen, i motsats till flertalet kunskapsobjekt, i mer än ett verklighetssammanhang. Då ett rättsinstitut tillämpas, ingriper det i just den samhällsutveckling som en gång frambringat institutet.Men redan dessförinnan har detta institut överskridit gränsen mellan det blott tänkta och det, i alla fall i juridiskt mening, reella: Domaren väljer nämligen att förverkliga -använda - ett särskilt rättd e l 2 258 597 A a, bd.ii, s.51. 598 A a, bd.ii, s.50f. 599 Denna tankegång bär en närmast rättsrealistiskt prägel.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=