ger rättsvetenskapen en vägledande, snarare än styrande roll i rättsanvändningen, så innebär detta paradoxalt nog högre status för den juridiska doktrinen i rättskälleläran. I kraft av sin unika uppgift i rättsbildningen måste den härskande meningen i doktrinen jämställas med övriga rättskällor. Ingen rättskälla kan ersättas av någon annan; inte ens lagstiftaren kan hävda absolut överhöghet i rättsutvecklingen. Rättsvetenskaplig verksamhet utgör tvärtom en förutsättning för lagstiftarens arbete, “/d/enn der Gesetzgeber ist nicht der Schöpfer und Herr des Rechts, sondern nur sein Organ.”593 Rättsinstitutsläran förefaller därmed vara oupplösligt förbunden med en pluralistisk rättskällelära. Stahls analys av det analogiska förfarandet avslöjar att juristens antagande om rättens enhetlighet i själva verket utgör en fiktion. Juridikens metodologiska problem förefaller ha sin huvudsakliga förklaring i juristernas överdrivna förväntningar på detta system. Betraktar man i stället rätten ur rättsbildningens synvinkel, så upplöses motsägelserna. Stahls rättinstitutslära innefattar följaktligen skarp kritik av den traditionella rättsdogmatiken. Samtidigt kan man inte låta bli att undra över rättsvetenskapsmännens uppenbara beredvillighet att omfatta ett ofruktbart perspektiv på rätten. Också Stahl förefaller ha gjort sig skyldig till samma misstag; då han beskrev hur den rättsvetenskapenskapliga verksamheten går till, fick rättsbildningens resultat, det juridiska stoffet, bilda utgångspunkt för framställningen. Rättsvetenskapsmannen Stahl utgick således inte från förhållandena i sig, utan använde i stället deras juridiska uttryck - lagregler eller rättsregler ur praxis och sedvana - som utgångspunkt för sitt arbete. Systematiseringen av rätten sker inte, trots att det förefaller att rimma bättre med denna utläggning av rättsinstitutsläran, efter rättens syften, utan med d e l 2 256 593 A a, bd.ii, ibidem. Jfr. a a, bd.ii, s.141: “Die Gesetzgebung setzt aber schon das Bestehen nicht bloß derVerhältnisse, sondern selbst ihrer rechtlicher Gestaltung voraus. Die Rechtsinstitute, welche ihr gegeben sind zu verbessern, nicht selbst welche zu machen ist ihre Kraft”. rättsdogmat ik - fakta och f ikt ion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=