wirklich zu Personen werden, die von dem Recht schon entschiedenen wie die, welche eben zur Entscheidung kommen. Diese wären dann am Recht zu messen, wie man Persönlichkeiten aneinander prüft, ob sie die innerste Lebensrichtung miteinander gemein haben.”582 I stället för att utgöra en plädoyer för begreppsjurisprudens, förefaller Stahls hänvisning till romerska jurister och Savigny syfta till att stärka det rättsgenetiska perspektivets ställning i den juridiska kunskapen. Stahls kritik av den hävdvunna tolkningsläran är intressant ur en annan synvinkel.Valet av tolkningsmetod är inte enbart en fråga om att finna det rättsvetenskapligt mest korrekta tillvägagångssättet. Domarens sätt att använda rättsnormerna avspeglar också de olika argumentens relativa tyngd. Denna fråga - utformningen av den så kallade rättskälleläran - ställs på sin spets i det fall, då det saknas en tillämplig lagregel för avgörandet av det enskilda fallet. Parterna förefaller i detta läge vara helt och hållet utelämnade till domarens omdöme.583 Upptäckten av en lucka i lagen utgör därför varje tolkningsläras yttersta prövosten. Saknas helt och hållet regler i metodläran för domarens agerande i detta fall, leder detta förr eller senare till oförutsebar och olikformig praxis. Det finns dock en lösning på problemet; juristen antar, att en lucka i lagen inte nödvändigtvis måste innebära att rätten är ofullständig. Denna hypotes kan te sig överflödig. Ett analogislut förefaller, åtminstone ytligt sett, innebära att en lagregel som enligt ordalydelsen inte är tillämplig på det aktuella fallet ändock används som mönster för tillskapandet av en ny regel. Därmed skulle analogislutet utgöra en form av lagtolkning. Så är emellertid inte fallet.584 Då juristen funnit lagtexten otillräcklig, måste han söka vidare i andra rättskällor, ty “/h/ierin besteht auch r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 251 582 A a, bd.ii, s.167f. 583 Utvägen att förvägra parterna rättslig prövning med hänvisning till en lucka i lagen, så kallad déni de justice, anses inte vara förenlig med den ideologi på vilken rättsystemet vilar. 584 A a, bd.ii, s.177:“Als Auslegung von Gesetzen läßt sich aber die Analogie durchaus nicht rechtfertigen. Der Gesetzgeber wollte das Gesetz und nicht den Grund des Gesetzes sanktioniren”. Analogin måste följaktligen ges en annan grund.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=