Alla ting uppstår eller förändras genom handlingar. Förändring och handling är den fysiska världens högsta livsprincip och en vetenskap som väljer att ställa sig utanför detta sammanhang saknar, enligt Stahls mening, praktisk relevans. Också rättsystemet är ju ytterst resultatet av en rad handlingar och kan därför när som helst underkastas genomgripande förändringar.Den praktiska rättsvetenskapen måste således finna sin fasta punkt någon annanstans än i det juridiska systemet. Rättsinstitutet, betraktat som en bestämning av rättsvetenskapsmännens fortgående verksamhet, utgör just denna arkimediska punkt. Rättsystem må förgå, men den rättsvetenskapliga systematiseringen består så länge som det finns ett faktiskt stoff att bearbeta. Endast rättsvetenskapsmännen och deras uppgift,“derTrieb und Sinn der Rechtsinstitute”, kan följaktligen vid varje tidpunkt och plats garantera tillgången på “leitenden Principien fürVerständnis und Anwendung”567 av de enskilda rättsreglerna. Om rättsinstitutsläran tolkas som ett försök till beskrivning av den rättsvetenskapliga verksamheten, snarare än dess resultat, blir också Stahls uppdelning av de juridiska kunskapsarterna meningsfull. I likhet med insikten i rättens förhållanden, måste rättsvetenskapsmännens bestämning av rättsinstitutetsbegreppet räknas till den tredje juridiska kunskapsarten: kunskapen om rättens bestämningar. De två andra kunskapsformerna - kunskapen om det individuella i rätten och idékunskapen - gäller enbart resultatet av den rättsbildande verksamheten. Ur rättsförhållandeperspektivet märks i första hand det individuella, särpräglade och konkreta i rättsystemet. Mot massan av enskilda rättsregler står resultatet av rättsvetenskapsmännens systematisering - rättsprinciper och juridiska begrepp. Kunskapen om rättens bestämningar ger i stället svar på frågan om rättsbildningens drivkrafter och rör därmed ett annat sammanhang än de två andra kunskapsarterna. Då en sanningsenlig bild av rätten i första hand måste avspegla dess utveckling, är det inte överraskande att Stahl gav r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 247 567 A a, bd.ii, s.171.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=