särart. Avgörande är alltså om det är möjligt att skilja juridisk kunskap från rättsvetenskap, utan att därigenom isolera den ena verksamheten från den andra. En ledtråd i sökandet efter rättsinstitutslärans innebörd återfinns därför i den distinktion mellan vetande och vetenskap som förekommer i Stahls framställning. I motsats till den praktiskt verksamme juristens synvinkel på rätten - ett perspektiv som framhäver rättens individuella och konkreta sida - gäller rättsvetenskapsmannens intresse i första hand det allmängiltiga och kontinuerliga i rättsbildningen. Likaväl som det allmänna i kunskapen är avhängigt det särskilda och tillämpade, så kan “/d/ie Wissenschaft ... daher nicht bestehen ohne dasWissen.”553 Ett oeftergivligt krav på den juridiska doktrinens härskande mening skulle således vara att den verkligen ger uttryck för rättens reella och praktiska sammanhang. Endast genom att uppfylla detta krav kan den akademiska rättsvetenskapen uppnå sitt mål, det vill säga att bli en praktisk rättsvetenskap.Till detta lade Stahl dock ett ytterligare krav på den rättsvetenskapliga verksamheten; rättsvetenskapen är “dasWissen in dem bestimmten Geiste.”554 I detta tillägg ger Stahl en antydan om den egenskap i rättsvetenskapsmännens arbete, som gör det möjligt att uppfatta rättsvetenskapen som rättsbildande. Det allmänna har nämligen, i förhållande det särskilda, en egen uppgift. Om tillämpningen ger liv åt den abstrakta bestämningen, så garanterar det allmänna, som motprestation, enhetligheten i massan av särskilda fall. Därför är det svårt att tänka sig det särskilda utan det allmänna, och vice versa. På samma sätt förhåller det sig med det juridiska materialet. I sig är rätten visserligen enhetlig, men detta kommer inte till uttryck i det juridiska materialet. Rättens naturliga sammanhang kommer i dagen först då rättsvetenskapsmännen framställer rätten i en ideell form som motsvarar, men inte sammanfaller, med det naturliga systemet.555 De akademiska juristerr ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 241 553 A a, bd.ii, s. 37. 554 A a, bd.ii, ibidem. 555 Se Kiefner, Hans, Ideal wird, was Natur war, s.515ff ,Wilhelm, a a, s.57ff. samt Rückert, a a, s.320ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=