slags bearbetning av någon eller några personer. Också denna tolkning är svår att försvara. Hur skulle det vara möjligt att bearbeta faktiska förhållanden i form av, till exempel, lagstiftarens avsikt med en bestämd lagstiftningsakt? Betydligt rimligare ter sig argumentationen, om man utnyttjar dubbeltydigheten i Stahls definition av begreppet rättsförhållande. Rättsförhållandet är kanske i första hand ett språkligt uttryck för avsikter och syften i rättsbildningen, men det kan likaväl beteckna komplex av fakta och motsvarande juridiska normer. Därmed skulle citatet ge uttryck för tanken, att hänvisningen till rättsinstitutet innebär att någon underkastar det juridiska materialet en viss typ av bearbetning. Den första luckan i denna utsaga är lätt att fylla ut; rättsvetenskapmannen måste utgöra denna “någon”.Vad rättsvetenskapsmännen egentligen gör med det juridiska stoffet är dock mindre uppenbart. Ambivalensen i bestämningen av rättsförhållandebegreppet har sin motsvarighet även i Stahls definition av rättsinstitutet. De konkreta exempel på rättsinstitut som förekommer i Die Philosophie des Rechts utgörs närmast undantagsvis av juridiska begrepp550 eller rättsprinciper551. Samtidigt gjorde Stahl en tydlig distinktion mellan rättsprinciper och rättsinstitut.Man får inte förväxla det ena med det andra, ty rättsprinciperna sluter sig visserligen till rättsinstitutens natur och drivkraft, men de är inte i sig några rättsinstitut.552 Om rättsinstitutens drivkraft inte endast ska utgöra ett blekt återsken av samhällsutvecklingen i stort, eller förutsätta existensen av levande rättsbegrepp, så återstår bara att finna en definition av rättsinstitutet som varken sammanfaller med eller utesluter rättsförhållandets inverkan på rättsordningen. Rättsvetenskapsmännen måste följaktligen, för att motivera rättsvetenskapens självständiga roll i rättsbildningen, identifiera sin verksamhets egentliga d e l 2 240 550 Se ovan, s.233. 551 Se Stahl, a a, bd.ii, s.146f. 552 Se a a, bd.ii, s.170: “Die leitenden Principien im Recht sind nicht Regeln, die an allgemeine logische Merkmale sich anschließen, sondern die besondere Natur und der Trieb der Rechtsinstitute.Wie die einzelnen Normen hieraus als aus ihrer bestimmenden Ursache hervorgehen, darin besteht ihre Erkenntniß aus Principien”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=