systemet;538 å andra sidan tvingas rättsvetenskapsmannen, för att uppfylla kraven på vetenskaplig enhet, kapa varje förtöjning till det praktiska rättslivet och helt ägna sina krafter åt ett system som lika uppenbarligen befinner sig över rättsystemets sanna nivå.539 Enhet och mångfald förefaller vara oförenliga - ja, konkurrerande - storheter i rätten. Det finns emellertid en utväg ur detta dilemma: Det är möjligt, i analogi med rättsförhållandefallet, att byta infallsvinkel från rättssystemet i sig till drivkraften bakom dess förändring. I stället för att förklara de juridiska begreppens och rättsprincipernas “livaktighet”genom att hänvisa till deras egen inre drivkraft, skulle juristen söka orsaken till rättsprincipernas relativa självständighet i deras tillkomstprocess. Om de juridiska begreppen och grundsatserna inte förändrar sig av sig själva, utan endast utgör livlösa uttryck för en verklig persons verksamhet, så skulle begreppet rättsinstitut i första hand avse en viss persons verksamhet. Intresset måste emellertid i detta fall avse en annan yrkesgrupp än lagstiftare och domare. Juristens intryck av den rättsbildning som har sitt ursprung i rättsförhållandenas drivkraft förmedlas av olika typer av rättsregler. Rättsinstitutet skulle, enligt detta mönster, ge sig tillkänna i de rättsgrundsatser, rättsprinciper och juridiska begrepp som utgör den akademiska juridikens livsluft. Frågan, vad som föranleder en rättsvetenskapsman att ändra i det vetenskapliga systemet, skulle således vara avgörande för den akademiska juridikens roll i rättsbildningen. Svaret på detta spörsmål kan, i alla fall för den jurist som sysselsätter sig med den positiva rättens system, te sig självklart.Ytterst är rätten i sin helhet avhängig samhällsutvecklingen och förändrade eller nya förd e l 2 236 538 Se Savigny, Juristische Methodenlehre, s.35f.:“Versuche, die unter dem wahren System stehen bleiben, d.h. die Mannigfaltigkeit, daß, was in einem System vereinigt werden soll, besitzen, denen aber die Vereinigung nicht gelingt”, jfr. s.36: “Im System soll uns schon der Inhalt des Ganzen gegeben werden, nicht unmittelbar des einzelnen”. 539 Se a a, s.36f.:“Versuche, die sich über das wahre System erheben, d.h. die mehr oder weniger eine Einheit zu bewirken streben, in der aber das Mannigfaltige fehlt, es sind die, welche untreu arbeiten. Man nennt solche Arbeiter gewöhnlich philosophische Juristen, weil sie sich zuviel von derWilkühr leiten, lassen, eine Art von Revolution gegen die Gesetzgebung”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=