Den mest systematiska rättskunskapen, insikten i rättens bestämningar, kan således inte sammanfalla med juristens kunskap om enskilda rättsnormers syfte. Rättsvetenskapens föremål är i stället särskilt sådana kvalificerade ändamål i rätten som kan användas för att rensa ut aparta, obsoleta eller helt enkelt mindre viktiga syften ur rättssystemet. Denna helhetssyn betecknade Stahl “die Bestimmung der Rechtsverhältnisse.” Den svaghet i det naturliga systemet som tvingade Stahl att söka efter en ytterligare systemprincip vid sidan av rättsförhållandet är paradoxalt nog dess öppenhet. OmVerhältnisse och Rechtsverhältnisse i princip utgör identiska uttryck för samhällets behov av rättslig reglering, är varje syfte och ändamål ett tänkbart motiv för uppkomsten av nya rättsregler. Vilka förhållanden som är rättsligt relevanta framgår i bästa fall först ex post facto. Skulle det på detta sätt bara finnas en drivkraft bakom rättens utveckling, så avspeglar inte rätten längre samhällsförhållandena - den är i stället identisk med samhällstotaliteten. Detta innebär i sin tur att varje systematiseringsförsök, som går utöver det naturliga systemets distinktioner, måste uppfattas som ett självsvåldigt försök av rättsvetenskapsmännen att ingripa i rättens naturliga ordning. Stahls beskrivning av de rättsvetenskapliga systematiseringssträvanden ger emellertid närmast ett motsatt intryck: “Die wahre Darstellung beginnt gar nicht mit Eintheilungen als gegebenen, sondern sie entwickelt sie.”521 I denna passus framställs rättsvetenskapen som en i högsta grad aktiv part i rättsutvecklingen. Dessa rättsvetenskapliga förhoppningar måste, enligt Stahl, knytas till det gåtfulla uttrycket rättsinstitut.522 r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 231 521 A a, bd.ii, ibidem. 522 Vad gäller den rikhaltiga litteraturen kring den utforming rättsinstitutsläran fick i Savignys författarskap, särskilt i System des heutigen römischen Rechts, se hänvisningarna hos Joachim Rückert, Idealismus, Jurisprudenz und Politik bei Friedrich Carl von Savigny, s.342, fn.197 Se även Wilhelm, a a, s.46ff. (särskilt fn.128) samt Schröder, Recht als Wissenschaft, s.249, 259f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=