Denna intressanta kvalitetsväxling, som ligger bakom intrycket av ambivalens i Stahls framställning, kommer också till uttryck i förhållandet mellan juridikens tre kunskapsarter. I förhållande till kunskapen om de individuella rättsreglerna och den juiridiska idékunskapen ter sig rättsvetenskapsmännens insikt i rättens bestämningar mindre påtaglig. Orsaken till detta är att de två första kunskapsarterna faktiskt rör något konkret, nämligen rättens regler och dess principer. Kunskapen om bestämningarna befinner sig däremot på ett annat plan och rör inte bestämda kunskapsföremål. Denna kunskapstyp gäller i stället drivkrafterna bakom rättens fortgående förändring. Möjligen skulle förhållandet mellan insikten i rättens bestämningar och kunskapen om individuella rättsregler motsvaras av relationen mellan den subjektiva lagstiftarviljan och lagen i objektiv mening. I brytpunkten mellan samhälle och rätt uppstår oupphörligen syften och ändamål som ger nya impulser för den fortsatta rättsbildningen. Rätten är följaktligen stadd i ständig förändring: Rätten, i motsats till föremål av icke-organisk karaktär, rör sig emellertid inte utan mål och mening. Förändringar i rättstillståndet förutsätter i allmänhet en medveten handling avsedd att realisera ett bestämt syfte. I detta ändamål - begreppet rättsförhållande i subjektiv mening - förenas två drivkrafter i rättsbildningen: d e l 2 224 “Der Inhalt der Rechtsnormen kann wie der aller sittlichen Gebothe nur aus dem Bewußtseyn und sittlichen Urtheil der Menschen, und zwar aus ihrem gemeinsamen Bewußtseyn, kommen. Dieses unterliegt nun in Beziehung auf das Recht eben so wie überhaupt einer steten Entfaltung in der Geschichte. Es ist getrübt, ja zumTheil verkehrt am Anbeginn derselben, und soll durch viele Entwicklungsstufen und Krisen geläutert und erhoben werden bis zu ihrem Ende. Eben so ändern und erweitern sich die Zustände selbst, auf die es sich bezieht. Es ist darum im Rechte nie ein Stillstand, und kann keiner seyn, so wenig als in den andern Kreisen des menschlichen Lebens.”496 a a, bd.ii, s.149, fn.***. Uttrycket im Zweck in der Bestimmung des Rechtsverhältnisses ger till och med intryck av att vara en tredubbel tautolgi, så länge man inte skjuter in i ett kommatecken mellan Zwecke och in. 496 A a, bd.ii, s.136. Min markering.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=