dubbeltydigt att det är oförklarligt, varför Stahl valt ett och samma namn för två helt skilda företeelser. Dessutom vore det orimligt att som Stahl anta, att rättsförhållandet skulle bidra till rättens enhet, om begreppet kan betyda än det ena, än det andra. Utan att för den skull vara beredd att uppge ordets koppling till faktiska omständigheter, är detta dock just vad Stahl hävdade:493 Uttrycket rättsförhållande måste alltså, enligt detta synsätt, uppfattas dels som en hänvisning till ett komplex av fakta och regler, dels som ett bestämt perspektiv, ur vilket detta objektiva sammanhang måste betraktas. I den senare betydelsen utgör begreppet inte längre en bestämning av rätten eller samhället, utan snarare av en persons, rättsbildarens, verksamhet. Den ståndpunkt, som Stahl avsåg, avspeglar således den nödvändighet och det fria val som är karakteristiskt för lagstiftarens och domarens arbete. Rättsförhållandet är i denna mening identiskt med den viljeinriktning - det ändamål - som kommer till uttryck i lagen eller domen.495 r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 223 “Es war ein großer Umschwung in der Jurisprudenz, als man nicht mehr nach den Quellen, sondern nach den Fächern des Rechts dieWissenschaft theilte. Seitdem sind in allen Fächern die verschiedenen Quellen zu einem Ganzen verarbeitet. --- Es soll zwar keineswegs das Bewußtseyn des verschiedenen Ursprungs der Entscheidungen und Institute verloren gehen und dazu muß eine gesonderte Behandlung angewandt werden, allein es muß derWissenschaft doch möglich seyn, den Rechtszustand, wie er wirklich im Leben ein Ganzes ist, ungeachtet der verschiedenen Quellen auch als ein Ganzes von Einem Standpunkt und Zusammenhang aus anzuschauen. Dieser Standpunkt und Zusammenhang aber ist der der Rechtsverhältnisse. Sie sind das allen Rechtsbildungen Gemeinsame, sie sind ja die wirkliche Einheit in unserem Leben, welche die juristische Anordnung der heterogenen Rechtsbildungen verbindet.”494 493 Se a a, bd.ii, s.146: “...durch die Einheit ihres erzeugenden Triebes ein unauflösliches Ganzes bilden”. 494 A a, bd.ii, s.161. 495 Mot denna tolkning talar visserligen att Stahl på flera ställen i texten hänvisade till rättsförhållandets ändamål. Detta skulle nämligen innebära att exempelvis följande passus måste karakteriseras som en tautologi: “Man kömmt schon z.B. nicht darüber hinaus, aus den accessorischen Forderungen einen eigene Klasse zu machen, und diese accessorische Natur ist ja doch nicht ein Unterschied im Gegenstande des Rechts, sondern im Zweck in der Bestimmung des Rechtsverhältnisses, der vielen Unnatürlichkeiten, zu welchen dieseVersuche führe, gar nicht zu gedenken”, se
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=