Symbiosen mellan samhällsförhållanden och den rättsliga regleringen kommer till sitt tydligaste uttryck i rättsbildningen. Ur denna synvinkel skulle begreppet rättsförhållande kunna vara identiskt med de subjektiva ändamål som utgör drivkraften bakom den handling som rättsbildningen utgör. Det senare synsättet illustreras av det enda uppskattande omdöme om Hegel som Stahl ansåg sig kunna avge: Efter Schelling hade nämligen också Hegel denna “steteVerwirklichung der Rechtsverhältnisse als unterscheidendes Moment hervorgehoben.”492 Ett sådant uttalande förefaller dessutom vara oförenligt med uppfattningen att rättsförhållandet kan likställas med sakförhållanden. Om rättsförhållanden verkligen enbart skulle utgöra ett komplex av faktiska relationer och motsvarande rättsliga normer, så finns det heller ingen anledning att förverkliga dem. I så fall existerar de ju faktiskt redan. Det är naturligtvis möjligt att avfärda Stahls användning av begreppet rättsförhållande såsom slarvig och motsägelsefull.Om rättsförhållandet ska uppfattas som en “Thatsache”, kan det inte samtidigt utgöra en ideell bestämning av mänskligt handlande. Inte heller kan ett ändamål utgöra ett reellt sammanhang.Ur en sådan synvinkel ter sig Stahls framställning vetenskapligt bristfällig. Man skulle emellertid lika gärna kunna hävda motsatsen, nämligen att motsägelsen endast är skenbar och alla begrepp är såväl ideella som reella. Detta förutsätter att rättsvetenskapsmannen finner ett mellanting mellan antagandet att rättsförhållande är ett såväl ideellt som reellt föremål - vilket verkligen skulle vara motsägelsefullt - och uppfattningen att begreppsbestämningarna gäller två olika ting. I det senare fallet skulle uttrycket vara så d e l 2 222 die Servituten, die Ersitzung, die Cession, die Klage u.s.w. und das sind doch offenbar nicht bloße Gesetze, sondernVerhältnisse, Institute. Es ist die Gliederung nicht denkbar ohne den Leib, gleichwie der Leib, nicht ohne seine Gliederung.”491 491 A a, bd.ii, ibidem. 492 A a, bd.ii, s.118. Stahls starkt kritiska hållning till Hegel föranledde honom dock att snabbt tilllägga, att “/d/ies ist die wahre Seite seiner Lehre”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=