Den enskilde lagstiftaren kan visserligen utnyttja sin diskretion till att helt och hållet avvika från de syften som har sin grund i aktuella samhällsförhållanden. I allmänhet kommer dock lagstiftare i olika länder och under olika tider att försöka upprätthålla överenstämmelsen mellan faktiska förhållanden och deras normativa reglering. Också den enskilde lagstiftarens möjligheter att bortse från detta förhållande är emellertid i praktiken ytterst begränsat. Elementet av fritt val i lagstiftningsakten står nämligen i motsättning till lagens förväntade genomslag i samhället. Den lag som i alltför hög grad avviker från de förhållanden, den skall reglera, kommer antingen inte att tillämpas alls, eller förorsaka praktiska olägenheter. Den självmedvetne lagstiftaren kommer därför, enligt Stahl, att endast i mindre mån avvika från det förnuftsenliga sammanhanget mellan rätt och samhälle: Att Stahls hänvisning till Verhältnisse endast avser en relativ enhetlighet i rätten, är uppenbart; enskilda lagrum, kanske till och med en och annan lag, i det juridiska materialet kommer att ge uttryck för avvikelser. Om juristen i ett sådant fall betraktar varje r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 217 ist dasWerk des Entschlusses und der That, mithin des Geistes selbst, der Persönlichkeit, sie kann nur von einzelnen Menschen ausgehen. Jedoch der Gesetzgeber ist nicht ausser der Nation, ihr geistiges Leben und Bewußtseyn ist auch in ihm, es wirkt durch ihn mittelbar auf das Recht, wie bey der Entstehung durch Herkommen unmittelbar. Die Gesetzgebung geht daher, wiewohl die Freyheit des Individuums ihren großen Antheil an ihr hat, dennoch im Ganzen zugleich von der Bildung der Nation und der Zeit aus.”476 “Ist nun die allgemeine Bildung eine harmonische, so ist auch die Gesetzgebung sicher geleitet, der Gesetzgeber bildet nach seiner Individualität die besondere Gestalt der Einrichtungen, aber er hat an dem öffentlichen unbestrittenen Urtheil eine feste Grundlage für dieselben. Es besteht hier keine Wahl und Ueberlegung über die Grundgedanken, so wenig als bey dem wahren Menschen noch Ueberlegung und Wahl über seinen Charakter.”477 476 A a, bd.ii, s.142. Notera Stahls begränsningen av det rättspolitiskt godtagbara inslaget, det vill säga ytterst lagstiftningsmaktens gränser, a a, bd.ii, s.141ff. 477 A a, bd.ii, s.142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=