RB 63

es möglich wurde, sie in hohem Maße für sich zu behandeln.”461 Utsagan, att “keine Trennung statt hat zwischen Recht und seinen Verhältnissen”, talar mot att Stahls framställning skulle ge uttryck för ett sådant synsätt. Rätten ska i stället, enligt Stahl, betraktas i förhållande de omständigheter den är satt att reglera eller, med andra ord,“dem Ganzen des menschlichen Daseyns.”462 Ska juristen finna orsaken till de fortlöpande förändringarna i rätten, måste han vidga sitt perspektiv utöver det omedelbara kunskapsobjektet - rätten - och söka rättens förändringspotential i förutsättningarna för mänskligt liv i allmänhet. Detta utgör, hävdade Stahl, själva kvintessensen i Schellings “reelles Prinzip”. I motsats till den teori om rättens drivkrafter som har sin utgångspunkt i juridiska kroppar, ter sig denna hänvisning till samhälleliga förhållanden som ett ofullständigt svar på frågan om orsaken till den positiva rättens variationer. Även om kopplingen mellan villkoren för den mänskliga existensen och de juridiska normerna förefaller förnuftig, är det svårt att förstå hur dessa rättsförhållanden i sig ska kunna frambringa rättsregler. Faktiska omständigheter, oavsett hur juridiskt relevanta de än är, kan inte i sig aktivt förändra en rättsordning. Detta var heller inte Stahls mening. Ett sådant antagande skulle nämligen bygga på en felaktig uppfattning om det särskildas beskaffenhet.463 Orsaken till människans oförmåga att konstuera en ur vetenskapliga synvinkel godtagbar relation mellan rätten och dess drivkraft - förhållandena - fann Stahl i begreppet sak. Den vetenskapliga verksamheten hade, under lång tid, varit ensidigt inriktad på sökandet efter tinget i sig. Karakteristiskt för ett sådant föremål är framför allt dess självständighet; saken är opåverkbar. Så länge som detta resonemang endast gäller tingens essens, och inte deras tids- och rumsliga existens, är detta antagande i princip oproblematiskt. r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 211 461 Wilhelm, a a, s.82f. 462 Stahl, a a, bd.ii, s.110. 463 Det i tid och rum existerande verklighetssammanhanget.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=