setzt also, die Jurisprudenz wäre wirklich hinter den anderen Wissenschaften zurückgeblieben, so kann der Grund nur in dem Gegenstand liegen.”18 I denna passus sätts ett likhetstecken mellan rättsvetenskapens natur och de egenskaper som är karakteristiska för dess föremål. Det måste antas, menade Kirchmann, att det finns en fördold, hämmande kraft i föremålet för det rättsvetenskapliga studiet som hindrar det mänskliga förnuftetet att uppnå vetenskaplig enhet och framsteg.19 En undersökning av rättsvetenskapens tillstånd måste sålunda ta sin början i en jämförelse av rättsvetenskapens kunskapsobjekt med föremål för andra discipliners verksamhet. De ting som givit upphov till vetenskaplig kunskap var naturligtvis av särskilt stort intresse.20 Ett sådant tillvägagångssätt har, enligt Kirchmanns uppfattning, flera fördelar, dels kan ett sådant jämförelseobjekt förse juristerna med bevis för tesen om jurisprudensens värdelöshet, dels ger jämförelsen åhöraren en möjlighet att spekulera över orsakerna till sakernas tillstånd.21 Kirchmanns definition av rättsvetenskapens natur ter sig förföriskt enkel: Rättsvetenskap sägs vara detsamma som kunskap om rätten. Jurisprudensens uppgift skiljer sig i princip inte från andra kunskapsdiscipliners syfte, nämligen att avbilda ett bestämt föremål: “/S/ie hat ihren Gegenstand zu verstehen, seine Gesetze zu finden, zu dem Ende die Begriffe zu schaffen, dieVerwandtschaft und den Zusammenhang der einzelnen Bildungen zu erkennen und endlich ihrWissenschaft in ein einfaches System zusammenzufassen.”22 Det faktum att andra vetenskaper uppvisar enhet och samstämmighet måste tas som intäkt för att de, i motsats till jurisprudensen, förmår framställa en korrekt bild av sitt föremål. Frågan är i så fall:Varför misslyckas också begåvande och flitiga jurister med den till synes enkla uppgiften att avbilda rätten? Svaret r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 21 18 Kirchmann, a a, s.13. 19 A a, ibidem. 20 A a, ibidem. 21 A a, ibidem. 22 A a, s.11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=