r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 209 också möjligt att förklara rättens föränderlighet, utan att vara tvungen att söka orsaken utanför rättsystemet. Levande varelser karaktäriseras nämligen av sin förmåga till utveckling: de föds, lever, förändras, tilltar eller avtar, åldras och dör slutligen. Rätten, och dess olika element, förefaller ingå i en liknande livscykel. På samma sätt som till exempel människosläktets fortlevnad garanteras genom barnalstring, så kan de juridiska begreppen antas vara produktiva. De “paaren sich und zeugen neue”, så att att rätten utvidgar sig själv, såsom “eines Wachsthums von innen heraus”.455 I de juridiska begreppens och principernas inre utvecklingspotential skulle den vetenskapligt skolade juristen således finna förklaring till rättens variationer i tiden. Det faktum att endast rättsvetenskapsmän kan upptäcka och umgås 456 med rättens levande väsen betyder emellertid inte att de akademiska juristerna därmed skulle tilldelas en produktiv roll. Detta skulle nämligen medföra att rättsvetenskapsmännen, inte deras objektet, skulle hamna i fokus. Det är, enligt denna förklaringsgrund, endast tingen - begreppen - som kan vara verkligt produktiva. Den akademiske juristen finner bara rätt. Argumenten för antagandet, att Stahl och övriga företrädare för den historiska skolan i sin verksamhet skulle ha underkastat de juridiska begreppen en hypostasering, kan så långt förefalla övertygande. Efter att ha redogjort för Savignys beskrivning av de romerska juristernas arbetssätt i Vom Beruf övergick Stahl till att uppmana också sina tyska, samtida, kollegor att följa detta mönster: 455 Wilhelm, a a, s.115. Citaten i denna passus är hämtade ur Rudolph von Jherings arbete, Der Geist des römischen Rechts, bd.I, s.40. 456 Karakteristiskt för kunskapen om organiska ting är nämligen att den förutsätter att kunskapssubjektet lär känna sitt objekt.Vill man lära känna en person räcker det inte att dissekera honom eller henne. Egentlig kunskap om personligheten, det individuella hos varje varelse, förutsätter att man följer en person under en längre tid och iakttar den enskilde individens utveckling. På samma sätt skulle det också förhålla sig med de juridiska begreppen, om man antar att de är ett slags “juridiska” personer. Det är uppenbart att sådan kunskap måste vara historisk till sin karaktär.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=