I samklang med Schellings “reale Prinzip”441 förefaller Stahls naturliga system vara anti-metafysiskt till sin karaktär.442 Stahls konstaterande, att den historiska skolan “sich auch nur für eine Schule des positiven Rechts aus[gibt]”443, skulle ur naturrättslärans perspektiv utgöra ett contradictio in adjecto.444 Med utgångspunkt i den reella principen blir detta yttrande, och Stahls positiva inställning till studiet av den positiva rätten, i stället begripligt. Även om Stahls kritik av den hävdvunna rättsvetenskapliga systematiken gör hypotesen om en naturrättslig renässans mindre trolig, så återstår ändock frågan, huruvida den positiva rätten verkligen utgör den juridiska kunskapens enda föremål. En nödvändig förutsättning för att den juridiska kunskapen ska kunna uppfattas som ett uttryck för rättsvetenskaplig metafysik är att kunskapsobjektet, främst rättens idéer och ändamål, kan anses vara identiska med rättens väsen eller något av dess attribut. Stahls påpekande, att begreppet idé i Die Philosophie des Rechts i huvudsak överenstämmer med motsvarande uttryck i Platons idélära445, förefaller således stärka antagandet, att intresset för idékunskap skulle innebära en renässans för juridisk väsensmetafysik.446 Betecknande för den platonska idén är just dess metafysiska karaktär. Idévärlden står över tid och rum. Det kan synas naturligt att d e l 2 206 om rättens drivkrafte r 441 A a, bd.i, s.249. 442 Det är till exempel uppenbart att Stahl med uttrycket die Natur der Sache avsåg något helt annat än vad en naturrättslärare skulle göra:“Etwas anderes als das sogenannte Naturrecht (die Rechtsideen) ist die Natur der Sache. Sie bezeichnet nicht ethische (juridische) Grundsätze außerhalb der Grundsätze des positiven Rechts, sondern faktische Beziehungen, die bisher nicht vorgesehen, nunmehr hervorgehoben, Anhaltspunkte gerade für Entscheidung nach den Grundsätzen des positiven Rechts gewähren”. Citerat efter Schilling, a a, s.xiv, jfr. Schillings omdöme, s.xivf. Se Wilhelm, a a, s.66, jfr. fn.215 och hänvisningen till Stahl, a a, bd.ii., s.187. 443 Stahl, a a, bd.ii, s.14. Min markering. 444 Det ter sig ju onekligen paradoxalt att en akademisk skolbildning skulle ägna sig åt ett tids- och rumsbestämt föremål och därmed bedriva en verksamhet dömd att betraktas som ovetenskaplig. 445 A a, bd.ii, s.42: “Dieß ohne Zweifel hat auch Platon unter den Ideen verstanden, nach welchen die Welt gebildet worden, ohne die es kein Ding geben könne”. 446 Se a a, bd.ii, s.38.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=