gott och ont är själva syftet med en metafysisk rättslära att just höja sig över det fysiska. Det naturliga systemet bygger uppenbarligen på en annan uppfattning om det historiska kunskapselementet. Det mest utmärkande draget för det vetenskapliga schemat är dess ambivalenta inställning till det objekt som finns till hands. Det juridiska stoffet - en disparat samling av rättsregler hämtade ur olika källor - ska, enligt detta synsätt antingen påtvingas en främmande form eller helt enkelt bytas ut mot ett bättre innehåll. Missnöjet med den positiva rättens föränderlighet motiverar vetenskapsmännen att söka sig ett annat,metafysiskt, kunskapsobjekt. I själva verket är juristens val av föremål avgörande för huruvida hans juridiska verksamheten ska uppfattas som vetenskaplig eller inte. Objektets kunskapsteoretiska egenskaper är det enda som skiljer teoretisk rättskunskap från praktisk och vice versa. Då Stahl hänvisade till rättsvetenskapens föremål avsåg han med största sannolikhet något helt annat. Det naturliga systemet avbildar nämligen inte ett sammanhang bortom tid och rum, utan det faktiska och reella i rätten.Denna omvälvning i den juridiska metodläran förutsatte ett radikalt perspektivbyte. Den enda chansen för rättsvetenskapmännen att finna en ny, och bättre, systemprincip låg i praktikerns sätt att betrakta rätten. De akademiskt verksamma juristerna måste acceptera, att “/d/ie Rechtswissenschaft … eine praktischeWissenschaft [ist],‘es ist ihr nicht um die bloße Einsicht in das Recht zu thun”. I stället måste denna verksamhet bedrivas,“um das Recht anzuwenden”. Därav följer det främsta tecknet på den “kopernikanska” vändningen i juridiken: “/S/ie [rättsvetenskapen] [hat] zu ihrem Gegenstande das geltende (positive) Recht eines bestimmten Volkes zu einer bestimmten Zeit.”440 Då Stahl framhävde det naturliga systemet på den absoluta enhetens bekostnad måste detta tolkas dels som ett avståndstagande från rättens metafysik, dels som ett uttryck för omvärderingen av den positiva rättens kunskapsteoretiska kvalitet. r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 205 440 Stahl, a a, bd.ii, s.169.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=