Av kravet på absolut enhetlighet kvarstår således bara skenet av logisk nödvändighet.Vetenskapsmännen uppställer scheman som med Stahls ord bara “...dem logischen decorum genügen”416, ty “/w/ie wenig kann nun dieses System nur seiner eigenen Anforderung logischer Uebereinstimmung treu bleiben.”417 Stahl ger en rad exempel på den förvirring som förväxlingen av kunskapsteoretiska kvaliteter givit upphov till. Begreppsparet privaträtt ochoffentlig rätt betecknar två så olikartade regelkomplex att det ter sig omöjligt att överhuvudtaget finna någon övergripande enhet för rättssystemet i stort.418 Den traditionella uppdelningen av privaträtten efter rättsobjekt - rätt till sak, handling eller person - kan visserligen förefalla heltäckande, men juristen tvingas snart, för att till exempel kunna skilja äganderätt från servitut 419, ta ytterligare en kategori till sin hjälp.420 Indelningen av servitut i real- och personalservitut strider också mot systematiseringens grundförutsättningar; indelningsgrunden återfinns inte i rättsobjektet, utan i rättigheternas subjekt. En annan uppenbar avvikelse från den axiomatiskdeduktiva systematikens kausalitet fann Stahl i försöken att inordna de accessoriska avtalen i rättssystemet, ty endast “/m/it einem ganz eigenen Criterium, dem der Bedingtheit (der accessorischen Natur) des Rechts im Gegensatze der Selbstständigkeit und Unbedingtheit, tritt das r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 199 kann ihn nach festen und flüssigenTheilen, nach beweglichen und unbeweglichen, nach innern und äussern, nach großen und kleinen klassifiziren. So das Recht, wenn man das Band seiner VerschiedenenVerhältnisse und ihre Bestimmung verläßt, kann man nach Gegenständen, oder Subjecten, oder Erwerbgründen, oder Dauer der Rechte eintheilen, welches man will.”415 415 Stahl, a a, bd.ii, s.48. 416 A a, bd.ii, s.162. 417 A a, bd.ii, s.148. 418 A a, bd.ii, ibidem. 419 Se a a, bd.ii, s.148f.:“... um die Rechte auf Sachen in Eigenthum und Servituten zu scheiden”. 420 Nämligen “den Inhalt der dem Berechtigten zustehenden Handlungen”, det vill säga det kriterium som skiljer äganderätten från nyttjanderättens mer begränsade förfoganderätt, se a a, bd.ii, s.149.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=