Stahls definition av juridikens första kunskapsart gör därför antagandet, att hänvisningen till idékunskap i Die Philosophie des Rechts skulle utgöra ett tecken på en renässans för den juridiska metafysiken, tvivelaktigt. Uttrycket die Anschauung betecknar, enligt Stahl, människans förmåga att förvärva kunskap om ett tings, en handlings eller en människas individuella särdrag.407 Det vetenskapligt skolade förnuftets känsla av främlingsskap inför denna typ av juridiskt vetande får inte tas som intäkt för uppfattningen att den skulle sakna ett självständigt kunskapsvärde. Detta är emellertid precis vad som skett; under förevändningen, att vetenskaplighet förutsätter absolut enhetlighet i kunskapen, har filosoferna stöpt det juridiska materialet i en för den positiva rätten främmande form: Karakteristiskt för den enhet som utgår från ett eller flera axiom är framför allt dess universalitet. Drivs den rättsvetenskapliga generaliseringen tillräckligt långt, så kan slutresultatet användas för att strukturera vilket juridiskt material som helst, oavsett innehåll och inre struktur. Denna högt uppdrivna enhetlighet i den vetenskapliga kunskapen har emellertid ett pris: Massan av rättsregler måste antingen i sin helhet ersättas av rättsprinciper härledda ur rättens idé eller underkastas en sådan radikal bearbetning r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 195 “Die Behandlung derWissenschaft bisher, der philosophischen wie der empirischen, und gerade diejenige, die man vorzugsweise als systematisch bezeichnet, ist nun nichts weniger als systematisch. Sondern statt des Systems sucht und gibt sie nur ein Schema. Das Schema geht nicht aus von der Anschauung, nicht vom Urbilde, nicht von der Bestimmung, sondern vom Begriff, den blos begrenzenden Merkmalen, die keine erzeugende Kraft haben. Es enthält daher nicht den reellen Zusammenhang, die Genesis, wie die Dinge aus ihrer Ursache geworden sind, sondern nur einen logischen, wie sie sich zu gewissen allgemeinen Denkformen verhalten, z.B. Subject, Object, Qualität, Quantität, oder zu gewissen Merkmalen, die man aus den Gegenständen einer Sphäre abstrahirt hat, z.B. Entstehung, Aufhebung, Uebertragung von Rechten.”408 407 Se ovan, s.190. 408 A a, bd.ii, s.46f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=