Ett objekt definieras vanligen som en sak eller ett föremål.Tingets egenskap av att vara ett objekt innebär emellertid något ytterligare.Typiskt för ett objekt är nämligen att föremålet dessutom utgör målet för någons handlande. I en kunskapsrelation skulle detta innebära att tingen är föremål för kunskapssubjektets kunskapssökande.381 I direkt analogi med begreppets grammatikaliska funktion tjänar kunskapsobjektet dessutom ytterligare ett syfte, nämligen att ge en saklig bestämning åt kunskapssökandet i sig. Objektet har i satsen funktionen att utgöra ett attribut till verbet.382 Verbuttrycket att söka kunskap får således sin närmare innebörd först då det kopplas samman med ett specifikt föremål. Sökandet efter kunskap om rätten kan följaktligen inte jämföras med motsvarande verksamhet på andra områden. I motsats till objektet är subjektet aktivt.383 Förnuftet söker till exempel kunskap om ett föremål. Följaktligen vore det, enligt detta synsätt, lämpligare att uppfatta förnuftet som ett kunskapssubjekt med förmågan att förvärva nya kunskaper.Varje försök att definiera de verb som på detta sätt kan binda samman kunskapssubjektet med yttervärlden måste således ta sin början i en undersökning av förnuftet. I allmänhet måste man ju förutsätta att varje predikat åtföljs av ett explicit eller implicit subjekt. I den växelverkan mellan objekt och objekt som utgör dessa verbs innebörd fann Schelling en möjlighet att förena förnuft och yttervärld. Denna förskjutning av det kunskapsteoretiska intresset - från substantiv till verb - hade emellertid konsekvenser för den r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 183 381 Se, vad beträffar definitionen av begreppet objektiv, Meyers Große Handlexikon, s.611: “1.Gegenstand, Sache; Ziel des Handelns”; jfr. Duden Deutsches UniversalWörterbuch, “Objekt”, s.1092:“Gegenstand, auf den das Interesse, das Denken, das Handeln gerichtet ist” samt HistorischesWörter-buch der Philosophie, bd.VI, Sp.1026ff., uppslagsord: “Objekt”. 382 Se Meyers Große Handlexikon, ibidem:”2. Im Satz eine Ergänzung, die vomVerb gefordert wird”, jfr. Duden Deutsches UniversalWörterbuch, s.1092:“Satzglied, das von einemVerb als Ergänzung gefordert wird”. 383 Se Duden Deutsches UniversalWörterbuch,“Subjekt”, s.1495:“1. (Philos.) mit Bewußtsein augestattetes, denkendes, erkennendes, handelndes Wesen; Ich. 2. (Sprachw.) Satzglied, in dem dasjenige (z.B. eine Person, ein Sachverhalt) genannt ist, worüber im Prädikat eine Aussage gemacht wird …”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=