också de vetenskapliga kriterierna är underkastade tiden och rummet. Allting, också lejonparten av de vetenskapliga utsagorna, flyter. Detta kan tyckas vara ett lågt pris att betala för att undslippa den dualism som präglar de tidigare förnuftsståndpunkterna, men denna lösning visar sig ha ytterligare en nackdel. Man skulle kunna hävda att vetenskap och kunskap, före Kants kritik av det rena förnuftet, var identiska. Den kunskap som inte byggde på en insikt i sakens natur, utan endast avsåg det fysiska sammanhanget, utgjorde i själva verket ingen verklig kunskap. Erfarenhetskunskapens föränderlighet och särprägel uppfattades enbart som ett uttryck för människans bristfälliga kunskapsförmåga och potentiellt onda vilja. I den mån den empiriska kunskapen överhuvudtaget tillerkändes en självständig roll i kunskapsteorin, måste den till varje pris hållas åtskild från vetenskapen. Förklaringen till detta är enkel; dessa båda kunskapsarter rör ju två helt olika föremål.Vetenskapen är vetenskaplig just därför att den sysslar med ett föremål som befinner sig bortom det fysiska. Erfarenhetskunskapen avbildar i stället den fysiska världens växlingar. Kant ifrågasatte visserligen inte erfarenhetskunskapens realitet, men också den kantianska kunskapsteorin förutsätter att det finns en absolut gräns mellan vardaglig och vetenskaplig kunskap. Fakultetstriden utgör en slående exempel på vetenskapsmännens, och den filosofiska fakultetens, sätt att förskansa sig bakom den vetenskapliga argumentationsgrunden. Denna absoluta motsättning mellan kunskap och vetenskap var, i och med den idealistiska revolutionen av kunskapsteorin, ohållbar. Också den vetenskapliga kunskapen - ja, till och med dess kriterier - ansågs vara tids- och rumsbestämd. Detta innebar dock inte att Schelling uppfattade begreppen vetenskap och kunskap såsom varandras synonymer. Skillnaden ligger visserligen inte i föremålet för kunskapssökandet; såväl en rättsvetenskapsman som en jurist anser sig studera rätten. I stället måste orsaken till olikheterna i dessa verksamheter - rättsvetenskapens abstraktion och den praktiska juridikens konkretion - sökas hos den aktive parten, r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 181
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=