För att uppfylla det identitetsfilosofiska kravet på enhet mellan det allmänna förnuftet och objekten måste vetenskapen renas från varje begrepp eller lära som ger uttryck för övertygelsen att kunskapen och tingens ordning behärskas av principiellt motstridiga livsprinciper. Begreppsparet ideell - reell ansågs till exempel förmedla det oönskade intrycket att kunskap och objekt är kvalitativt åtskilda och skulle därför inte användas för att särskilja det ena sammanhanget från det andra. Dessa uttryck skulle i stället uppfattas som beteckningar för olikartade, men ändock korresponderande sidor av såväl kunskapen som dess föremål. Subjektet har en reell sida och också tingen kan uppfattas som en ideell enhet. För att särskilja förnuftet från tingen skulle vetenskapsmannen följaktligen hellre använda uttryckenallmän ochsärskild. Det ligger nämligen i den vetenskapliga enhetens intresse att vetenskapsmännen bemöder sig om att använda begreppspar som betecknar relativa, snarare än absoluta motsatser. Denna korrigering av den vetenskapliga begreppsanvändning kan dock te sig enbart kosmetisk.Vad spelar det egentligen för roll om filosofen beskriver kunskapen som allmän i stället för ideell? Försöken att, inom ramen för det identitetsfilosofiska postulatet om tillvarons enhetlighet, skilja det subjektiva och det objektiva elementet från varandra kom till särskilt tydligt uttryck i försträckningsläran. Karakteristiskt för subjektiveringen av läran om de fungibla tingen var att det rättsvetenskapliga intresset fokuserades på de betraktande personerna.Verbet “se” spelade härvidlag en stor roll för att beteckna de i rättshandlingen aktiva personerna. Inte bara parternas sätt att betrakta det aktuella föremålet var av intresse; även tredje man antogs iaktta överlämnandet. Det mest betecknande för det subjektiva inslaget i försträckningsläran är således verksamheten. De rättsliga subjekten, vare sig det rör sig om parter eller tredje man, handlar och måste därför d e l 1 174 362 A a, bd.1, s.244. er als Individuum, daher nicht willkührlich, sondern nur die Wirkung einer allgemeinenWahrheit, daher nothwendig ist.”362
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=