Enligt Stahl var Schelling långt ifrån den ende filosof som insett att den produktiva vetenskapligheten måste grunda sig i en analys av förnuftets handlande. I själva verket var med största sannnolikhet Johann Gottlob Fichte “der erste, welcher die dem Rationalismus allein zugängliche Realität benützte, dieThat des Subjekts, und damit that er unbewußt den ersten Schritt zur Ueberwindung desselben.”360 Först Schelling tog emellertid det avgörande steget från den ensidighet som präglade den rationalistiska traditionen, ty Schellings slutsats, att subjekt och objekt i princip är identiska, förefaller också undanröja den grundläggande motsägelsen i försträckningslärans förbrukbarhetskriterium. Det faktum att rättsobjektets beskaffenhet kan vara avgörande för bedömningen av en rättshandlings sakrättsliga konsekvenser behöver inte nödvändigtvis innebära att parternas principiella viljefrihet undertrycks. I stället skulle föremålets inverkan på bedömningen av handlingen uppfattas som ett uttryck för den gemensamma partsviljans inneboende förnuftighet. Det avgörande sakliga elementet befinner sig således inte utanför rättssubjekten. Inte heller dikterar tingens beskaffenhet, som i naturrättsläran, parternas inställning. Föremålets beskaffenhet skulle snarare utgöra en förnuftig d e l 1 172 enthalten, und muß daher aus diesem Gesetze (a priori) gefunden werden können.Das Allgemeine bedarf des Besondern zu seinem Daseyn.”359 “Schelling hat dieses Reelle für sein Absolutes beybehalten, dadurch unterscheidet er sich von Spinoza. Die reine Substanz ist ihm kein Seyn, kein Ding, sondern ein lauteres Können, nichts als Setzen; die Art, wie die Affektionen in ihm enthalten sind, nicht ein fertiges Insichbegreifen, sondern ein (wenn gleich nothwendiges) Hervorbringen, ein Verhältniß lebendiger Kräfte.Analythische Sätze werden bey Schelling zu thetischen, Kants Frage: wie sind synthetische Urtheile möglich d.i. wie enthält dieVernunft Dinge außer sich? wird hier zu der: wie kommt die reine Urthat dazu etwas Bestimmtes zu thun, was nicht mehr reineThat ist? Es ist damit anerkannt, daß nur im Handeln Synthese möglich ist.”361 359 A a, bd.1, s.249, fn.6. 360 A a, bd.1, s.249f. 361 A a, bd.1, s.250.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=