ende på de i sinnevärlden befintliga krafter såsom af dem upptagna medel för deras förnuftiga ändamål.”355 Enligt Stahl hade Schelling, som den främste bland de idealistiska filosoferna, funnit det enda argument som skulle kunna förmå vetenskapsmännen att avstå från sin fåfänga kamp att avskärma sig från yttervärlden.Det mänskliga förnuftets skräck inför den fysiska världen hade sina rötter i den absoluta motsättningen mellan väsensenheten och mångfalden av intryck. Genom att välja en annan synvinkel fann filosofen att tillvaron, i stället för att vara antingen enhetlig eller dess motsats, karakteriseras av såväl enhet som variation. Denna omvärdering av kunskapens positiva element förutsatte dock att förnuftet fann orsaken till detta byte av ståndpunkt genom att rannsaka sig själv och sin egen verksamhet, ty Även om Schelling med stor sannolikhet måste antas vara den förste filosof som fullföljde denna tankegång, så återfinns de grundläggande förutsättningarna för denna omvälvning i kunskapsteorins historia redan i Kants kritik av det rena förnuftet. I motsats till sina föregångare, som förklarat att erfarenhetskunskapen utgjorde det nedslående resultatet av det mänskliga förnuftets “Mangel an Rechenschaft”, erkände Kant den fysiska världens realitet och därmed också den empiriska kunskapens självständiga funktion. Frågan om valet av synvinkel blev därmed intressant för vetenskapsmannen. Detta intresse för förnuftets förmåga att inta olika positioner i förhållande till tillvarons trer ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 169 “/d/er germanische Geist will aber durch nichts bestimmt werden, als wozu er sich selbst bestimmt. Eine außer ihm vorgefundeneWelt wirkt drückend auf ihn, sie ist eine fremde Macht, der er sich ohne seinen Willen unterwerfen soll. Er befreyt sich von ihr durch die Abstraktion und weigert sich der Unterwerfung, so lange er nicht in sich selbst eine Nöthigung dazu findet.”356 355 Nordling, Juridisk encyklopedi, §48. Se även a a §74: “Filosofin liksom rättsvetenskapen har förnuftiga personer till sitt föremål”. 356 Stahl, a a, bd.1, s.50. Min markering.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=