Det dogmatiska förnuftets val att uppfatta tillvaron ur den logiska deduktionens synvinkel är naturligtvis inte oanfäktbart. Kan det mänskliga förnuftet välja att se det ena, men inte det andra, det vill säga ignorera objektsvärldens relativa enhetlighet och i stället framhäva dess oändliga variationsrikedom, så är det lika möjligt att göra det precis motsatta. En sådan ståndpunkt skulle i sig kunna vara lika plausibel som den förra. Då vetenskapsmannen intar det senare perspektivet, ter sig helt plötsligt den fysiska världen enhetlig - ja, till och med förnuftsenlig. Slutsatsen måste bli, att såväl de yttre föremålen och förnuftet har flera sidor; förnuftet har olika egenskaper i kraft av sin förmåga att växla perspektiv och de fysiska tingen är i tiden och rummet flerdimensionella. I linje med detta resonemang konstaterade Stahl, att de efterkantianska idealisterna349- och bland dessa främst Friedrich Wilhelm Joseph von Schelling350- beslutat sig för att försöka iaktta den fysiska världen som den är, i stället för att låta sig styras av det dogmatiska förnuftets önskemål.351 Utfallet av detta experiment måste ha förefallit oerhört överraskande: I fall efter fall, i exempel efter exempel, ter sig naturens uppbyggnad och utveckling som direkt förnuftsenlig: d e l 1 166 “Nach Schelling ist daher nicht mehr,wie bey den Früheren,Objekt und Reelles dasselbe; denn es giebt kein Objekt, in welchem nicht schon die ideelle Seite wäre, in den Dingen selbst ist schon die ... allgemeine 349 Notera Stahls hätska angrepp på den filosof som brukar uppfattas som den främste företrädaren för denna riktning, Georg Wilhelm Friedrich Hegel, se bland annat a a, bd.ii, s.118. 350 Johan Gottlob Fichte beskrivs av Stahl som en förmedlande länk mellan Kants kritiska förnuft och Schellings kunskapsteoretiska nyorientering, se a a, bd.1, s.149ff. Jfr. Savigny, Friedrich Carl von, Juristische Methodenlehre, s.49. 351 Den tyska idealismen uppvisar i kunskapsteoretiskt hänseende ett överraskande starkt “realistiskt” drag. Det är knappast en tillfällighet att Schellings bidrag till filosofins historia allmänt betecknades som en objektiv idealism, se Sandström, Die Herrschaft der Rechtswissenschaft, s.24ff. Jfr. Schelling, FriedrichWilhelm Joseph von, Epikurisch Glaubensbekenntnis HeinzWiderporstens (citerat efter Lange/Biedermann, Die Philosophie des jungen Schelling - sein ‘aufrichtiger Jugendgedanke’):“Seit ich gekommen bin ins klare, Die Materie sei das einzigWahre, Unser aller Schutz und Rater, Aller Dinge rechter Vater, Alles Denkens Element, Alles Wissens Anfang und End. Halte nichts vom Unsichtbaren, Halt’ mich allein am Offenbaren,Was ich riechen, schmecken und fühlen, Mit allen Sinnen drinnen wühlen”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=