till vetenskapliga föremål, härledas ur en högsta orubblig grund. För de dogmatiska filosofer som föregick Immanuel Kant innebar detta visserligen ett osäkerhetsmoment i den vetenskapliga argumentationen, men det hindrade dem inte från att försöka beskriva kunskapen om objekten såsom resultatet av en deduktiv, och följaktligen logiskt nödvändig, tankeprocess.347 I och med kritiken av det rena förnuftet avslöjade Kant, att vetenskapsmannen i sådant fall måste lämna alla de tillstötande faktorer som är nödvändiga för att särskilja de olika objekten från varandra oredovisade: Ska den vetenskapliga deduktionen verkligen vara materiellt produktiv, så förutsätter detta att något tillkommer utifrån. Dessa bevekelsegrunder är emellertid av nödvändighet främmande element i en vetenskaplig argumentationskedja; de skiftar nämligen från en tid till en annan och från plats till plats.Tillåts dessa relativa enheter att tränga in i vetenskapen, så skulle detta, enligt Kant, betyda slutet för dess absoluta enhetlighet och logiska automatik. r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 165 “Der andere Weg, welcher die Mannigfaltigkeit in dem Stoffe bestehen, und durch dieVernunft ihr nur die Einheit verleihen läßt, ist ausser Stand, eineVerbindung zwischen beyden herzustellen. Das einfache Denkgesetz und der mannigfache Stoff sind sich völlig heterogen und können nichts gemeinsam hervorbringen.---Man hat nun dennoch aus einfachen reinenVernunftgesetzen und jenem Stoffe verschiedene Schlüsse als nothwendige abgeleitet. Das war das Verfahren der dogmatischen Philosophie vor Kant, ja Kants selbst in seinem praktischen Theile.348 347 Detta medförde en märkbar hermeneutisk diskrepans mellan den inledande induktionens reservationer och den deduktiva bevisföringens anspråk på absolut kunskapsteoretisk nödvändighet. Jfr. Stahl, a a, bd.i, s.52: “Außerdem könnte man ja diese selbst hinwegdenken, und wie ließe sich dann noch etwas finden? Das ist also gemeint; wenn die Philosophie angeblich von Nichts ausgeht. Es wird sofort abstrahirt bis zu irgend einer ganz einfachenVorstellung, deren man sich - wenn man ist und denkt - nicht entäußern kann, was allem Denken unterliegt, die Substanz z.B., der Begriff des Seyns, des Unbedingten u.d.g. Aus diesem Reste der Abstraktion - dem Einfachsten wasVernunft enthält - muß alles bestimmte Daseyn hervorgehen”. 348 Stahl, a a, bd.1, s.176.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=