väljer kunskapssubjektet att helt ignorera den objektiva enheten och i stället dra sig tillbaka till vetenskapens kärnområde. Det fria handlandets oändliga mångfald och oberäknelighet synes skrämma vetenskapsmannen mindre än tanken på bestämda bevekelsegrunder eller motiv bakom dessa handlingar. Denna skräck inför den fysiska världens enhetlighet är särskilt karakteristisk för den kantianska förnuftsståndpunkten; det kritiska förnuftet drar sig förskräckt tillbaka från objekten och förskansar sig i stället i antaganden om tillvarons enhet som inte överenstämmer med verkligheten. Därigenom garanteras visserligen förnuftets överhöghet över logiken, matematiken och den teoretiska filosofin, men i gengäld reduceras vetenskapen till en främmande argumentationsgrund i alla andra kunskapsdiscipliner; “/d/as Motiv der Abstraktion in sich selbst das Unbedingte zu haben setzt ihr [derVernunft] auch die Schranke an dem eigenen Denken und Daseyn.”343 Orsaken till denna paradox ligger i dessa regelbundenheters kunskapsteoretiska kvalitet. Typiskt för den fysiska världens enhetlighet - till exempel sådana regelbundenheter i människors handlande som Nordling avsåg, då han konstaterade att parternas plats i den ekonomiska samfärdseln utgör en viktig bevekelsegrund för deras sätt att betrakta godset - är att den endast är relativ. Kant betecknade dessa rivaliserade kunskapsgrunder “natürliche Zwecke” eller “subjektive Bewegursachen”, och det var, med tanke på det konkurrensförhållande mellan förnuftets formella tankekategorier och dessa materiella enheter som kommer till uttryck i fakultetsstriden, omöjligt för honom att uppfatta dem som annat än oförenliga med och absolut motsatta den vetenskapliga argumentationsgrunden. Man skulle, utan att överdriva, kunna hävda att det huvudsakliga syftet med den kopernikanska vändningen i filosofin var att d e l 1 162 343 Stahl, a a, bd.1, s.52. Jfr. Kant, Der Streit der Fakultäten, s.338:“Sie [filosofin] erstreckt sich eben darum auf alleTeile des menschlichenWissens (mithin auch historisch über die obern Fakultäten), nur daß sie nicht alle (nämlich die eigentümlichen Lehren und Gebote der obern) zum Inhalte, sondern zum Gegenstande ihrer Prüfung und Kritik in Absicht auf denVorteil der Wissenschaften macht”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=