Det förnuft som i ett sammanhang beklagar sig över den fysiska världens, och därmed också den obearbetade erfarenhetskunskapens, oenhetlighet, visar sig vara orsaken till just detta missförhållande. Det är först då förnufts- och objektsvärld skiljs från va-randra som denna konkurrens upphör och förnuftet kan tillåta sig att se det förnuftiga i det objektiva sammanhanget. Om det mänskliga förnuftet, genom ett byte av strategi, förmår avslöja att motsättningen mellan subjekt och objekt endast är skenbar, skulle man kunna anta att också motsatsförhållandet mellan partsvilja och sakrättslig förutsebarhet utgör ett skenproblem. I analogi med filosofins utveckling måste rättsvetenskapsmännen vid denna tid uppfatta partsviljans frihet som förmögenhetsrättens högsta princip. Rätten måste, på förmögenhetsrättens område, i princip lämpa sig efter parternas inställning, ty “/d/et inses nämligen lätt, att menniskan, hvilken med frihet bestämmer sig och efter sitt ändamål lämpar såväl sammanfattningen af de yttre ting, af hvilka hon skall betjena sig, som äfven de särskilda ting, som deruti skola ingå, icke är dervid af blott en sida av tingen ovilkorligen bunden, utan att hennes vilja lemnar möjlighet lika väl för att hon skall fästa sig vid de särskilde egenskaper, de individuella tingen ega och som ej i allmänhet återfinnas hos andra, äfven om de tillhöra samma slag, som att blott de allmänne egenskaper, som äro för hela slagen gemensamma, skola afses.”340 Det är, enligt Nordling, till och med så, att “då saker i allmänhet, åtminstone i sista hand, erhålla ett med afseende på den begagnande bestämdt individuelt bruk och då den menskliga individualiteten sträfvar att göra sig gällande äfven i de ting, som tjena hennes ändamål, så är tillochmed följden den, att hos de flesta saker i allmänhet afses deras individuelle egenskaper, och att jemvel hvarje sak vid särskilda tillfällen kan blifva föremål för en sådan uppfattning.”341 Detta antagande ledde emellertid till problem inom sakrätten, ty detta skulle innebära att den individ e l 1 160 340 A a, s.4f. 341 A a, s.5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=