mottagaren.Varför skulle givaren vilja behålla äganderätten till ett föremål som inom kort inte längre kommer att existera? På annat sätt förhåller det sig med den ovan nämnda jakthunden. Vid ett normalt nyttjande av en värdefull jakthund torde djuret vid tiden för motprestationen i huvudsak vara densamme, och det finns ingen anledning att anta att givaren inte skulle kräva att jakthunden återlämnas till honom efter jaktsäsongens slut. I detta fall kan man således på goda grunder anta att överlämnandet endast medförde övergången av en begränsad rätt att nyttja rättsobjektet. Nordling kallade sådana föremål, “som icke tillåta fortfarande bruk antingen i sig eller i samma hand” förbrukbara saker.331 Det är möjligt, och kanske också nödvändigt, att betrakta Nordlings kritik av läran om de fungibla tingen som ett avståndstagande från en naturrättsligt präglad privaträtt.332 Denna bedömning innebär emellertid inte nödvändigtvis att det nya begreppet skulle vara fritt från sådana inslag; det ligger nära till hands att uppfatta de upprepade hänvisningarna till “naturliga” egenskaper, oavhängiga av parternas inställning, som ännu ett uttryck för argumentet sakens natur. Denna tanke slog möjligen också Nordling, för han tillfogade redan inledningsvis, att r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 155 förbrukbarhetskri te ri et “vi nu [måste] gifva tillkänna, att saker i detta hänseende bestämmas endast efter det bruk, hvartill de i allmänhet äro danade, samt att dermed icke bestrides möjligheten, att saker, som efter sådan grund måste räknas till förbrukbara, vid särskilda tillfällen kunna mottagas till ett bruk af den beskaffenhet, att de ej gå för mottagaren förlorade. Penningar kunna till exempel mottagas för att tjena till bestyrkande af mottagarens vederhäftighet för en förbindelse, o.s.v. I sådan händelse uppstår ej den rätts-följd, som eljest skulle inträda. Rättshandlingen är då icke försträckning.333 Å andra sidan kan det hända - hvilket dock mera sällan 331 A a, s.12. 332 Se Sandström,Marie,‘Res fungibiles’ und die produktive Rechtswissenschaft, s.285och s.288f. 333 Nordling hänvisade i detta sammanhang till ett roande exempel hämtat ur Höpfners Theoretischpractischer Commentar über die Heineccischen Institutionen, s.853: “In einer gewissen Reichsstadt soll zwar ein jeder neu aufzunehmende Bürger eine gewisse
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=