Genom att förvisa läran om de fungibla tingen till obligationsrättens område324 kom ErnstViktor Nordling att instämma i Puchtas uppfattning, att fungibilitetens juridiska relevans inskränker sig till vissa rättsområden. Nordling stannade emellertid inte vid detta; hans slutsats är snarare, att utbytbarhetskriteriet i varje fall inte är tillämpligt i sakrätten, och “/d/erför synes det oss vara lämpligast, att ur sakrätten utesluta hvarje ordande omres fungibiles eller det begrepp, som dermed slutligen betecknats.”325 Men inte heller i obligationsrätten bör man, enligt Nordling, begagna uttrycket fungibla ting eller synonymen vertretbare Sachen, då - “af dessas historiska sammanhang med mutuum” - man lätt “kan förledas att ånyo söka den reale grunden för begreppet i någon hos vissa saker inneboende egenskap, hvilken vid försträckningen framträder.”326 Nordling avfärdade också uttrycket qvantitates såsom obrukbart. Detta skedde emellertid delvis på en annan grund; benämningenqvantitates medförde visserligen i mindre grad än övriga begrepp faran, att juristen skulle söka efter en immanent egenskap i försträckningsobjekten, “men är deremot ett uttryck för en sväfvande, halft obestämd, ståndpunkt, och är till följd deraf icke heller lämplig.”327 Inte heller detta uttrycks explicita hänvisning till en på marknaden förhärskande mening kunde uppfylla kravet på publicitet i sakrätten.Den eftersökta, naturliga, egenskapen får inte, enligt Nordlings mening, r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 153 real och en rättsobjectlig betydelse, så blir denna ingen annan än af en bestämning till nämnda præstation, eller med andra ord till den person, som är skyldig att utgöra præstationen; hvilken person dock deruti är med hänsyn till vissa slag af saker på ett visst sätt bestämd. Detta blir då det enda sakliga elementet deri.”323 323 Nordling, a a, s.32. 324 A a, s.34:“Bildar den af oss framställda uppfattningen det slut, hvartill utvecklingen af begreppet res fungibiles tenderar, så är det dock tydligt, att detta i rättssystemet ej kan eller bör komma till behandling, då fråga är om saker och rättigheter till dem, utan har sin egentliga plats inom obligationsrätten”. 325 Se a a, ibidem 326 A a, s.35f. 327 A a, s.35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=