har någon rimlig orsak, en bestämd avsikt med rättshandlingen. Det kan förefalla som om denna kritik av den romerska rätten leder juristen tillbaka till det ursprungliga dilemmat: Den partsavsikt som Nordling hänvisar till kan inte utgöras av något annat än parternas överenskommelse (konsensus). Men det som avses är något annat. I sig är den fria partsviljan fullkomligt obestämd; parterna förfogar i princip helt över avtalets rättsföljder.309 Avtalsfrihetens juridiska “baksida” är partsviljans oberäknelighet. Då Nordling hänvisar till en “bestämd” avsikt, avser han följaktligen varken den konkreta partsviljan i det enskilda fallet eller partsviljans principiella frihet. Försträckningens sakrättsliga följder förutsätter i stället en på ett särskilt sätt bestämd partsvilja. I motsats till parternas faktiska inställning måste denna kvalificering av partsviljan vara så beskaffad, att det utifrån - det vill säga ur tredjemansperspektiv - och i efterhand är möjligt att rekonstruera310 den rättsliga grunden för de sakrättsliga konsekvenserna. Nordling hänvisar därför till en överenskommelse som i förhållande till parternas faktiska inställning visserligen ter sig mer enhetlig, men också konstruerad och onaturlig. I idealfallet innebär publicitetskravet att en rättshandling, som har eller kan ha sakrättsliga konsekvenser, ska vara så beskaffad att den för en utomstående ter sig lika beräknelig som för den som faktiskt utfört handlingen. Att detta mycket sällan är fallet, förtar dock inte principens betydelse för det praktiska rättslivet. Den ekonomiska samfärdseln i stort förutsätter ett fungerande sakrättsligt skydd. Det är till exempel uppenbart att det är av största vikt för parternas borgenärer att kunna avgöra huruvida ett överlämnande av ett föremål, från den ena parten till den andra, innefattar en övergång av äganderätten till godset eller inte. Övergår äganderätten till saken genom traditionen, försätts r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 147 309 Notera det sedvanliga undantaget för pactum turpe, det vill säga avtal som bryter mot lag eller goda seder. 310 Jfr. det tyska adjektivet nachvollziehbar, det vill säga “so beschaffen, daß man es nachvollziehen kann”. Definitionen av verbet lyder: “etwas ~ etwas, das geschehen ist, verstehen, als ob man es selbst getan hätte”, seWahrig DeutschesWörterbuch, sp. 2634.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=